Afghanistan, landet som aldrig har erövrats? Nonsens!
Dräng-Erik
2008-12-18, 14:43
Vi har de senaste åren hört mycket av det gamla slitna påståendet att Afghanistan skulle vara "omöjligt" att erövra och kontrollera, att NATO:s trupper är dömda att gå samma öde till mötes som alla tidigare erövrare vilka förgäves försökt kuva ”afghanistans stolta krigare”. Förutom Sovjet och britterna på 1800-talet lyfter man också fram Alexander den Store och Djingis Khan som påstås ha misslyckats i sina försök att lägga Afghanistan under sig. Tittar vi på historien framstår dock detta som en ren myt - det område som idag kallas Afghanistan har I själva verket vid upprepade tillfällen erövrats och kontrollerats av främmande erövrare. Eftersom jag den senaste tiden alltmer retat mig på denna myts fortsatta spridning tog jag mig tid att sammanställa en liten kortfattad lista över vilka angripare som lyckats (och misslyckats) lägga under sig Afghanistan.
Ca 2000 f.Kr - indoeuropeiska stammar (arier) från väst tränger in i Afghanistan och därefter till nuv. Pakistan och Indien. Dessa underkuvar tidigare kulturer och utgör bl.a. förfäderna till dagens Pashtuner.
700-talet f.Kr - Mederna från Persien tar kontrollen i Afghanistan
500-talet f.Kr - De akeminidiska perserna tar Afghnaistan från mederna.
330-327 f.Kr Alexander den store underkuvar Afghanistan och erövrar det från perserna. Det påstås ofta att Alexander fick ge upp i Afghanistan, men detta stämmer alltså inte på långa vägar, trots tappert motstånd från lokalbefolkningen. Afghanistan kom efter erövrarens död att ingå i det greko.-makedonska Seleukidriket, och området koloniserades t.o.m. av greker. Såsmåningom uppstår det ett självständigt hellenistiskt rike i Baktrien, som under en tid tränger in i Indien och omgivande områden. Idag finns det afghaner som stolt påstår sig spåra sitt ursprung till Alexanders greko-makedonska erövrare.
305 f.Kr - från den här perioden tränger de indiska Mauryahärskarna in i Afghanistan och kontrollerar delar av landet. FRån norr tränger och kushaner in, och de nomadiska partherna gör framstötar från väst. Buddhismen sprids under kejsar Ashoka, och det är förklaringen till de månmga buddhistiska monument som påträffats i Afghanistan, bl.a. de berömda jättebuddhastatyerna i Bamyian som talibanerna förstörde. Maurya kastas efter en tid ut av de hellenistiska baktrierna, kring 180 f.Kr.
150 f.Kr - De inträngande, indieuropeiska kushanerna grundar ett rike med bas i Kabuldalen och expanderar till ett imperium som sträcker sig in i Indien. Kushanriket består i nära fyrahundra år.
300-talet e Kr. - de sassanidiska perserna tränger in från väst och erövrar Afghanistan från de nu splittrade och försvagade kushanerna. Hinduiska småkungadömen med ursprung i Kashmir och bland kushanerna upprättas också i Kabuldalen, dessa s.k. Shahidynasierna finns kvar till 900-talet, med stöd från Kina.
600-talet - de nomadiska heftaliterna (också kända som "de vita hunnerna") tränger in från norr och tar Afghanistan från sassaniderna. Dessa blir snart själva besegrade av en ny våg av nomadkrigare från norr, Gökturkarna, tillsammans med de kvarvarande sassaniderna. Vissa heftaliter slår sig samman med Shahihärskarna.
640-talet - de muslimska araberna besegrar sassaniderna i Persien och erövrar också västra Afghanistan. Redan år 652 erövrar de Herat. Såsmåningom framträder en inhemsk muslimsk persisk dynasti, Samaniderna, som också kontrollerar delar av Afghanistan efter araberna.
870 - Den persiske muslimske härskaren Yaqub bin Laith as-Saffar grundar den s.k. Saffariddynastin som kontrollerar större delen av Afghanistan och befäster definivt islams ställning i landet.
998 - 1030 - Den turko-persiske erövraren Mahmud av Ghazni från Turkestan erövrar Afghnaistan och områden ändå bort i Indien.
1148 - Ghaznaviderna besegras av ghuriderna, som har Ghor i Afghanistan som bas men härstammar från Persien. Vissa Ghaznavidiska khaner fortsätter att styra som khaner i delar av Afghanistan. Delar av Afghanistan kontrolleras av Seljuqiska turkar från väst.
1200-1250 – Afghanistan erövras av Shah Muhammed, som etablerar det turko-persiska Khwarizmriket som också innefattar hela Persien.
1219-1221 – Djingis Khans mongoler erövrar Khwarizmriket, inklusive Afghanistan. Ett hårdnackat motstånd gör att mongolerna brutalt massakrerar invånarna i praktiskt taget alla afghanska städer och förstör åkrarna på landsbygden. Afghanistan underkuvas totalt av mongolerna och kommer sedan att ingå i det s.k. Ilkhanatet.
1300-talets andra hälft – den turko-mongoliske erövraren Timur Lenk från Turkestan erövrar Afghanistan som blir en del av hans imperium. Den timuridiska kontrollen över Afghanistan är total, och under den här tiden smälter mongoler och nomadiska turkfolk samman till gruppen Hazarer (”tusen”, syftar på mangoliska militärförband) som idag utgör en betydande minoritet i Afghanistan.
1504 – Babur, ättling till Timur, erövrar Kabul och Afghanistan. Hans dynasti, mogulerna, erövrar också större delen av Indien, men har Kabul som huvudstad. Delar av Afghanistan invaderas dock och erövras av nomadiska uzbeker från norr och persiska safavider från väst. Först 1706 lyckas en inhemsk pashtunsk härskare, Mirwais Khan Hotak, återta makten från Safaviderna, och hans son Mir Mahmud Hotaki erövrar Persien.
1728 – Den persiske ledaren Nadir Shah, grundare av Afshariddynastin, kastar ut afghanerna från Persien, utropas till shah och erövrar större delen av Afghanistan 1739.
1747 – en ny inhemsk pashtunsk dynasti etableras av Ahmed Shah Durrani. Durranidynastin finns kvar fram till 1978 års marxistiska kupp i landet, även om lander i realtiteten är splittrat mellan olika stamhövdingar.
1836 – Sikherna invaderar Afghanistan från sydost, men besegras av Dost Mohammed Khan (en rivaliserande härskare till Durranierna), delvis med brittisk hjälp.
1838-1842 – Britterna inavderar Afghanistan första gången, i syfte att säkra sin marionetthärskare Shah Shujas ställning gentemot Dost Mohammed Khan. Efter att ha besegrat motståndet och satt honom på tronen drar sig britterna tillbaka, men på hemvägen blir deras armé tillintetgjord i en serie bakhåll vid Gandomak 1842, något som ger upphov till den förhärskande föreställning om att Afghanistan ”inte kan erövras”
1878-1880 – britternas andra krig i Afghanistan, delvis av rädsla för den ryska expansionen I norr. Brittiska armén invaderar och ockuperar landet med framgång, och drar tillbaka huvudarmén efter ett år. Afghanerna gör uppror, britterna invaderar på nytt och erövrar snabbt Kabul. En mindre brittisk armé besegras 1880 vid Maiwand, men de tar revanch vid Kandahar. Kriget slutar med en brittisk seger men efter avtal med lokala härskare ang. Kontrollen av Khyberpasset drar de sig tillbaka. Britterna är aldrig intresserade av att erövra Afghanistan, endast att ha landet som en buffert mot ev. Rysk expansion mot Indien från deras besittningar I Centralasien. Man nöjer sig istället med att stödja olika marionetthärskare och spela ut lokala hövdingar mot varandra. Emir Abdur Rahman som ser ryssarna som det stora hotet för en brittisk-vänlig politik och moderniserar landet. Afghanistan blir mer av ett enhetligt land, delvis under brittisk överhöghet.
1919-20 – Amanullah Khan angriper det brittiska styret i landet i sin strävan efter ett enat, självständigt Afghanistan. Han lyckas inte besegra de brittiska styrkorna, men de krigströtta britterna som redan håller på att släppa greppet om sina kolonier går med på ett suveränt Afghanistan. Amanullah fortsätter därefter den väst-vänliga politik och moderniseringen av landet.
1978 – En marxistisk kupp etablerar en Sovjetvänlig regim i landet, vilket leder till inbördeskrig. Sovjet ingriper och invaderar landet, men trots hårt motstånd dröjer det till 1989 innan Sovjetstyrkorna drar sig tillbaka. Den afghanska mujaheddingerillans framgångar mot sovjetiska armén (som under drygt 9 års krig ”bara” förlorade 15 000 man) har överdrivits starkt.
2001 – Nato tar snabbt kontrollen över landet från Talibanregimen, med hjälp av norra alliansen. Till dags dato har det ”enorma afghanska motståndet” krävt knappt 1000 döda bland de utländska koalitionstrupperna.
Så här har ni sanningen om landet som ”inte går att besegra”. Som man märker har Afghanistan erövrats otaliga gånger av främmande folk under historiens gång, och föreställningen om ett ”stolt afghansk folk” som står emot alla utländska erövrare är ganska lustig med tanke på den etniska splittring som råder (och alltid har rått) i landet, ofta med motsättningar och konflikt grupperna emellan. Egentligen är det endast vid tre tillfällen som en yttre angripare tvingats ge upp kontrollen om landet – perserna 1706, britterna 1842 och Sovjet 1989. Så propagandaföreställningen om Afghanistan som ”imperiernas begravningsplats” har knappast någon grund i den historiska verkligheten, det är en faktoid som omhuldas av framförallt tredje världen-romantiker.
Ca 2000 f.Kr - indoeuropeiska stammar (arier) från väst tränger in i Afghanistan och därefter till nuv. Pakistan och Indien. Dessa underkuvar tidigare kulturer och utgör bl.a. förfäderna till dagens Pashtuner.
700-talet f.Kr - Mederna från Persien tar kontrollen i Afghanistan
500-talet f.Kr - De akeminidiska perserna tar Afghnaistan från mederna.
330-327 f.Kr Alexander den store underkuvar Afghanistan och erövrar det från perserna. Det påstås ofta att Alexander fick ge upp i Afghanistan, men detta stämmer alltså inte på långa vägar, trots tappert motstånd från lokalbefolkningen. Afghanistan kom efter erövrarens död att ingå i det greko.-makedonska Seleukidriket, och området koloniserades t.o.m. av greker. Såsmåningom uppstår det ett självständigt hellenistiskt rike i Baktrien, som under en tid tränger in i Indien och omgivande områden. Idag finns det afghaner som stolt påstår sig spåra sitt ursprung till Alexanders greko-makedonska erövrare.
305 f.Kr - från den här perioden tränger de indiska Mauryahärskarna in i Afghanistan och kontrollerar delar av landet. FRån norr tränger och kushaner in, och de nomadiska partherna gör framstötar från väst. Buddhismen sprids under kejsar Ashoka, och det är förklaringen till de månmga buddhistiska monument som påträffats i Afghanistan, bl.a. de berömda jättebuddhastatyerna i Bamyian som talibanerna förstörde. Maurya kastas efter en tid ut av de hellenistiska baktrierna, kring 180 f.Kr.
150 f.Kr - De inträngande, indieuropeiska kushanerna grundar ett rike med bas i Kabuldalen och expanderar till ett imperium som sträcker sig in i Indien. Kushanriket består i nära fyrahundra år.
300-talet e Kr. - de sassanidiska perserna tränger in från väst och erövrar Afghanistan från de nu splittrade och försvagade kushanerna. Hinduiska småkungadömen med ursprung i Kashmir och bland kushanerna upprättas också i Kabuldalen, dessa s.k. Shahidynasierna finns kvar till 900-talet, med stöd från Kina.
600-talet - de nomadiska heftaliterna (också kända som "de vita hunnerna") tränger in från norr och tar Afghanistan från sassaniderna. Dessa blir snart själva besegrade av en ny våg av nomadkrigare från norr, Gökturkarna, tillsammans med de kvarvarande sassaniderna. Vissa heftaliter slår sig samman med Shahihärskarna.
640-talet - de muslimska araberna besegrar sassaniderna i Persien och erövrar också västra Afghanistan. Redan år 652 erövrar de Herat. Såsmåningom framträder en inhemsk muslimsk persisk dynasti, Samaniderna, som också kontrollerar delar av Afghanistan efter araberna.
870 - Den persiske muslimske härskaren Yaqub bin Laith as-Saffar grundar den s.k. Saffariddynastin som kontrollerar större delen av Afghanistan och befäster definivt islams ställning i landet.
998 - 1030 - Den turko-persiske erövraren Mahmud av Ghazni från Turkestan erövrar Afghnaistan och områden ändå bort i Indien.
1148 - Ghaznaviderna besegras av ghuriderna, som har Ghor i Afghanistan som bas men härstammar från Persien. Vissa Ghaznavidiska khaner fortsätter att styra som khaner i delar av Afghanistan. Delar av Afghanistan kontrolleras av Seljuqiska turkar från väst.
1200-1250 – Afghanistan erövras av Shah Muhammed, som etablerar det turko-persiska Khwarizmriket som också innefattar hela Persien.
1219-1221 – Djingis Khans mongoler erövrar Khwarizmriket, inklusive Afghanistan. Ett hårdnackat motstånd gör att mongolerna brutalt massakrerar invånarna i praktiskt taget alla afghanska städer och förstör åkrarna på landsbygden. Afghanistan underkuvas totalt av mongolerna och kommer sedan att ingå i det s.k. Ilkhanatet.
1300-talets andra hälft – den turko-mongoliske erövraren Timur Lenk från Turkestan erövrar Afghanistan som blir en del av hans imperium. Den timuridiska kontrollen över Afghanistan är total, och under den här tiden smälter mongoler och nomadiska turkfolk samman till gruppen Hazarer (”tusen”, syftar på mangoliska militärförband) som idag utgör en betydande minoritet i Afghanistan.
1504 – Babur, ättling till Timur, erövrar Kabul och Afghanistan. Hans dynasti, mogulerna, erövrar också större delen av Indien, men har Kabul som huvudstad. Delar av Afghanistan invaderas dock och erövras av nomadiska uzbeker från norr och persiska safavider från väst. Först 1706 lyckas en inhemsk pashtunsk härskare, Mirwais Khan Hotak, återta makten från Safaviderna, och hans son Mir Mahmud Hotaki erövrar Persien.
1728 – Den persiske ledaren Nadir Shah, grundare av Afshariddynastin, kastar ut afghanerna från Persien, utropas till shah och erövrar större delen av Afghanistan 1739.
1747 – en ny inhemsk pashtunsk dynasti etableras av Ahmed Shah Durrani. Durranidynastin finns kvar fram till 1978 års marxistiska kupp i landet, även om lander i realtiteten är splittrat mellan olika stamhövdingar.
1836 – Sikherna invaderar Afghanistan från sydost, men besegras av Dost Mohammed Khan (en rivaliserande härskare till Durranierna), delvis med brittisk hjälp.
1838-1842 – Britterna inavderar Afghanistan första gången, i syfte att säkra sin marionetthärskare Shah Shujas ställning gentemot Dost Mohammed Khan. Efter att ha besegrat motståndet och satt honom på tronen drar sig britterna tillbaka, men på hemvägen blir deras armé tillintetgjord i en serie bakhåll vid Gandomak 1842, något som ger upphov till den förhärskande föreställning om att Afghanistan ”inte kan erövras”
1878-1880 – britternas andra krig i Afghanistan, delvis av rädsla för den ryska expansionen I norr. Brittiska armén invaderar och ockuperar landet med framgång, och drar tillbaka huvudarmén efter ett år. Afghanerna gör uppror, britterna invaderar på nytt och erövrar snabbt Kabul. En mindre brittisk armé besegras 1880 vid Maiwand, men de tar revanch vid Kandahar. Kriget slutar med en brittisk seger men efter avtal med lokala härskare ang. Kontrollen av Khyberpasset drar de sig tillbaka. Britterna är aldrig intresserade av att erövra Afghanistan, endast att ha landet som en buffert mot ev. Rysk expansion mot Indien från deras besittningar I Centralasien. Man nöjer sig istället med att stödja olika marionetthärskare och spela ut lokala hövdingar mot varandra. Emir Abdur Rahman som ser ryssarna som det stora hotet för en brittisk-vänlig politik och moderniserar landet. Afghanistan blir mer av ett enhetligt land, delvis under brittisk överhöghet.
1919-20 – Amanullah Khan angriper det brittiska styret i landet i sin strävan efter ett enat, självständigt Afghanistan. Han lyckas inte besegra de brittiska styrkorna, men de krigströtta britterna som redan håller på att släppa greppet om sina kolonier går med på ett suveränt Afghanistan. Amanullah fortsätter därefter den väst-vänliga politik och moderniseringen av landet.
1978 – En marxistisk kupp etablerar en Sovjetvänlig regim i landet, vilket leder till inbördeskrig. Sovjet ingriper och invaderar landet, men trots hårt motstånd dröjer det till 1989 innan Sovjetstyrkorna drar sig tillbaka. Den afghanska mujaheddingerillans framgångar mot sovjetiska armén (som under drygt 9 års krig ”bara” förlorade 15 000 man) har överdrivits starkt.
2001 – Nato tar snabbt kontrollen över landet från Talibanregimen, med hjälp av norra alliansen. Till dags dato har det ”enorma afghanska motståndet” krävt knappt 1000 döda bland de utländska koalitionstrupperna.
Så här har ni sanningen om landet som ”inte går att besegra”. Som man märker har Afghanistan erövrats otaliga gånger av främmande folk under historiens gång, och föreställningen om ett ”stolt afghansk folk” som står emot alla utländska erövrare är ganska lustig med tanke på den etniska splittring som råder (och alltid har rått) i landet, ofta med motsättningar och konflikt grupperna emellan. Egentligen är det endast vid tre tillfällen som en yttre angripare tvingats ge upp kontrollen om landet – perserna 1706, britterna 1842 och Sovjet 1989. Så propagandaföreställningen om Afghanistan som ”imperiernas begravningsplats” har knappast någon grund i den historiska verkligheten, det är en faktoid som omhuldas av framförallt tredje världen-romantiker.
2008 har varit det mest våldsamma året i Afghanistan sedan USA och dess allierade invaderade landet för sju år sedan. Svenska Afghanistankommittén arrangerade 6-7 november en konferens i Stockholm, ”Fredsbygget i Afghanistan”, där publiken under två dagar fick lyssna på de ledande Afghanistanexperterna i världen som gav sin syn på utvecklingen i Afghanistan.
Den pakistanske journalisten och författaren Ahmed Rashid kom nyligen ut med boken ”Vägen mot kaos – USA:s politiska haveri i Afghanistan, Pakistan och Centralasien” och var en av dem som talade på konferensen.
هیچ نظری موجود نیست:
ارسال یک نظر