FN: s plan för politisk logi tillfällig bostad

Benan Sevan, Diego Cordovez' successor as special representative of the UN secretary general, attempted to apply a political formula that had been announced by UN Secretary General Javier Perez De Cuellar on May 21, 1991. Benan Sevan, Diego Cordovez efterträdare som särskild representant för FN: s generalsekreterare, försökt tillämpa en politisk formel som hade aviserats av FN: s generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar den 21 maj 1991. Referred to as a five-point plan, it included: recognition of Afghanistan's sovereign status as a politically non-aligned Islamic state; acceptance of the right of Afghans to self-determination in choosing their form of government and social and economic systems; need for a transitional period permitting a dialogue between Afghans leading to establishment of a government with widely based support; the termination of all foreign arms deliveries into Afghanistan; funding from the international community adequate to support the return of Afghanistan's refugees and its reconstruction from the devastation of war. Kallat en fempunktsplan, det ingår: erkännande av Afghanistans suveräna status som ett politiskt alliansfria islamisk stat, godtagande av rätten till afghaner till självbestämmande att välja form av offentliga och sociala och ekonomiska system, behovet av en övergångsperiod som möjliggör en dialog mellan afghaner som leder till upprättandet av en regering med brett stöd, upphörande av alla utländska vapen leveranser till Afghanistan, stöd från det internationella samfundet tillräckligt för att stödja återgången av Afghanistans flyktingar och dess återuppbyggnad från förödelsen av krig.

These principles were endorsed by the Soviet Union and the United States and Afghanistan's neighboring governments, but there was no military means of enforcing it. Dessa principer fick stöd av Sovjetunionen och USA och Afghanistans angränsande regeringar, men det fanns inga militära medel för att upprätthålla den. The three moderate Peshawar parties accepted it, but it was opposed by Hekmatyar, Rabbani, Sayyaf and Khalis who held out for a total victory over the Kabul government. Det tre måttlig Peshawar parter accepterat det, men det var emot av Hekmatyar, Rabbani, Sayyaf och Khalis som innehas för en total seger över Kabul regeringen.

Nevertheless, these four "fundamentalists" found it politic to participate in the effort to implement the UN initiative. Pressure from their foreign supporters and the opportunities that participation offered to modify or obstruct the plan encouraged them to be reluctant players. Men dessa fyra "fundamentalister" hittade den statsapparat att delta i ansträngningarna för att genomföra FN: s initiativ. Påtryckningar från utländska anhängare och de möjligheterna att delta hade erbjudit sig att ändra eller hindra planen uppmuntrat dem att vara motvilliga aktörer. Pakistan and Iran worked jointly to win mujahidin acceptance at a conference in July, 1991. Indicating its formal acceptance of the plan, Pakistan officially announced the termination of its own military assistance to the resistance in late January 1992. Pakistan och Iran har arbetat tillsammans för att vinna Mujahidin godkännande vid en konferens i juli 1991. Ange det formella godkännandet av planen, Pakistan officiellt meddelade uppsägningen av sin egen militära stöd till motståndet i slutet av januari 1992. Najibullah also declared his acceptance, but until March 18, 1992, he hedged the question of whether or when he would resign in the course of negotiations. Najibullah också förklarat sitt godkännande, dock längst till den 18 mars 1992, han säkrade frågan om eller när han skulle avgå i samband med förhandlingarna. 

Sevan made a strenuous effort to create the mechanism for the dialogue that would lead to installation of the transitional process envisaged in point three of the plan. Sevan gjort stora ansträngningar för att skapa en mekanism för dialog som kan leda till en installation av den övergångsperiod som föreskrivs i punkt tre av planen. The contemplated arrangement was a refinement and a simplification of earlier plans which had been built around the possible participation of Zahir Shah and the convoking of a meeting in the Loya Jirgah tradition. Den planerade arrangemang var en förfining och en förenkling av tidigare planer som hade byggts upp kring ett eventuellt deltagande av Zahir Shah och convoking av ett möte i Loya Jirgah tradition. By March 1992 the plan had evolved to the holding of a meeting in Europe of some 150 respected Afghans representing all communities in the late spring. I mars 1992 planen hade utvecklats till att det hölls ett möte i Europa för cirka 150 respekteras afghaner som representerar alla grupper i slutet av våren. Most of Sevan's effort was directed at winning the cooperation of all the Afghan protagonists, including the Shia parties in control of the Hazarajat. De flesta av Sevan: s fokuserades på att vinna samarbete av alla afghanska protagonister, inklusive de shiamuslimska partierna i kontrollen av Hazarajat. In early February, he appeared to have won the active support of commanders among the Pushtuns in eastern Afghanistan and acquiescence from Rabbani and Hekmatyar to the extent of submitting lists of participants acceptable to them in the proposed meeting. I början av februari, han verkade ha fått aktivt stöd av befälhavare bland Pushtuns i östra Afghanistan och samtycke från Rabbani och Hekmatyar i den mån att lämna in listor över deltagare kan godtas av dem i det föreslagna mötet. Simultaneously, Sevan labored to persuade Najibullah to step down on the presumption that his removal would bring about full mujahidin participation. Samtidigt Sevan arbetade för att övertyga Najibullah att avgå på antagandet att hans avlägsnande skulle åstadkomma full Mujahidin deltagande. Instead, Najibullah's March 18 announcement accelerated the collapse of his government. This collapse in turn triggered events that moved faster than Sevan's plan could be put into effect. I stället Najibullah: s 18 mars tillkännagivande påskyndade kollapsen för hans regering. Denna kollaps i sin tur utlöste händelserna som rörde sig snabbare än Sevan plan skulle kunna genomföras.

In the midst of hectic maneuvering to put the European meeting together, Sevan declared on April 4 that most of the parties (including Hekmatyar's) and the Kabul government had agreed to transfer power to a proposed transitional authority. Mitt i hektiska manövrerande för att sätta det europeiska mötet tillsammans, Sevan deklarerade den 4 april att de flesta av parterna (inklusive Hekmatyar s) och Kabul regeringen hade gått med på att överlåta makten till en föreslagna övergångsbestämmelserna myndigheten. He also announced the creation of a "pre-transition council" to take control of government "perhaps within the next two weeks." Han meddelade också att skapa ett "före övergången rådet" att ta kontroll över regeringen "kanske inom de närmaste två veckorna." He was struggling to keep up with events which threatened to dissolve the government before he had a replacement for it. Han var svårt att hänga med i händelser som hotade att upplösa regeringen innan han hade en ersättning för det.

In the end, some of the Shia parties and the Islamists in Peshawar blocked his scheme. Till slut, några av de shiamuslimska partierna och islamisterna i Peshawar spärrat sin ordning. They withheld their choices or submitted candidates for the European meeting whom they knew would be unacceptable to others. De undanhållit sina val och föreslagit kandidater till Europeiska möte som de visste skulle vara oacceptabelt för andra. The hope for a neutral, comprehensive approach to a political settlement among Afghans was dashed. De hoppas på en neutral, övergripande strategi för en politisk lösning bland afghaner var streckade. Sevan then worked to ensure a peaceful turnover of power from the interim Kabul government which replaced Najibullah on April 18 to the forces of Massoud and Dostam. Sevan sedan arbetat för att säkerställa en fredlig omsättning av makten från den interimistiska Kabul regering som ersatte Najibullah den 18 april till styrkor tillhörande Massoud och Dostam. In effect, the turnover was peaceful, but without an overall political settlement in place. I själva verket, omsättningen var fredliga, men utan en övergripande politisk lösning på plats. Within a week a new civil war would begin among the victors. Inom en vecka ett nytt inbördeskrig skulle börja bland de segrarna.