Inbördeskriget 1989-1996
Det sovjetiska uttåget medförde inte fred i Afghanistan, trots att mujahedin erbjöds att dela makten och ingå i regeringen. Gerillan fortsatte att bekämpa Najibullah-regimen i Kabul, samtidigt som deras interna motsättningar blev allt tydligare.
När styrkor under den uzbekiske generalen Rashid Dostum, som tidigare hade stött Najibullah, 1992 slog sig ihop med Massouds tadzjikiska förband i nordost och erövrade staden Mazar-i-Sharif var regimens öde beseglat. Najibullah avgick och i stället skulle en islamisk samlingsregering bestående av de sju stora motståndsgrupperna styra landet. Pashtunen Sibghatullah Mojaddedi blev tillförordnad president men efterträddes snart av tadzjiken Burhanuddin Rabbani.
Parterna i sjupartsalliansen kunde inte komma överens, och snart var inbördeskriget i full gång. Det blev om möjligt ännu mer förödande än kriget mot sovjetockupationen. Hela landet föll samman. Eftersom flera grupper fått tillgång till mängder av tunga sovjetiska vapen från övergivna arméförläggningar och ända till 1991 fått avancerade vapen från USA kunde de skjuta sönder Kabul och andra städer i sina inbördes uppgörelser om makten. Särskilt beryktade för sin hänsynslöshet blev krigsherrarna Hekmatyar och Dostum.
Befolkningen var utmattad av åratals krig. När en ny väpnad rörelse som kallades talibanerna 1994 helt oväntat dök upp i söder möttes den av starkt gensvar från krigströtta landsmän på den pashtunska landsbygden.
Talib är ett arabiskt ord som betyder ”den som söker religiös kunskap” och de flesta talibanerna var unga koranstuderande från flyktinglägren i Pakistan. Deras ledare Mohammad Omar var en ungefär 30-årig mulla, muslimsk böneledare, från trakten av Kandahar och han stöddes av andra extremt konservativa pashtuner. Han hade också starka band till den islamiska rörelsen Jamiat-e Ulema-i Pakistan.
Talibanrörelsen, som i hemlighet stöddes av den militära pakistanska säkerhetstjänsten ISI, växte snabbt och den ene krigsherren efter den andre fann för gott att ansluta sig till den. De militära framgångarna kom slag i slag.
Talibanerna erövrade Kandahar, sedan Herat och 1996 Kabul. Den gamla regeringen under Rabbani flydde och talibanerna installerade sig som Afghanistans nya herrar.
هیچ نظری موجود نیست:
ارسال یک نظر