Mansoor
Hekmat
Världen efter
11 september
Del 3:
Politiska islams slut
Utanför dagens två
motsatta reaktionära poler - USA:s och de västliga regeringarnas militarism på
ena sidan och politiska islams och islamiska terrorgruppers läger på den andra
- kännetecknas det rådande klimatet för världens människovänner och fredsvänner
av oro och ångest. Det är ett förtvivlans klimat. Var och en ängslas för den
alltmer försämrade situationen - upptrappningen av en vansinnig
terroristtävlan, där hundratusentals oskyldiga afghaner dödas eller flyr för
sina liv, kemiska och biologiska attacker i väst, ett politiskt utbrott i
Pakistan, "intelligenta" atombomber kommer i händerna på politiska
äventyrare, religiösa fanatiker och internationella brottslingar, "USA:s
nya krig" och en ny fas av global åderlåtning i en omfattning som bara USA
har varit och är kapabel till.
Slagorden och
protesterna från världens anständiga människor har huvudsakligen fokuserats på
att bevara status quo (stoppa USA:s attack mot Afghanistan eller återvända till
situationen före 11 september). Detta är en mänsklighet som inte hyser något
hopp om en bättre framtid. På sin höjd manar den till lugn. Den önskar undvika
bomber, krig och våld. En mänsklighet som trots sin naiva, duperade och fogliga
dagliga framtoning känner till den brutala och avskyvärda naturen hos de
monster som har gett sig in på detta krig - politiska islam och
USA-militarismen. En mänsklighet som helt enkelt vill undvika nästa katastrof
till varje pris. Den dominerande politiken inom det breda spektrum av krafter
som motsätter sig kriget (och detta inkluderar kvarlevor av marginella
vänstergrupper i Europa, vilka före 11 september inte ville gå med på något
mindre än en "världsrevolution"), är att uppmana till lugn, försöka
stoppa de aktuella trenderna och återvända till före 11 september. Pacifism är
den dominerande tendensen inom motståndsrörelsen. Och detta är en extremt
skadlig politik, som inte bara misslyckas med att undvika nästa katastrofer och
dess konsekvenser, utan i själva verket garanterar att de kommer att äga rum.
Den pacifistiska
politiken och koncentrationen på den militära och väpnade aspekten av
konfrontationen och det påföljande fysiska våldet skadar i själva verket,
eftersom det orsakar politiskt paralyserande av folket. Förutsättningen för att
hindra denna terroristtävlan och denna våg av explosioner, förstörelse och
massmord, som de har i beredskap åt oss, är folkens ingripande i Europa, USA,
Mellanöstern och den så kallade tredje världen i de verkliga politiska
processerna bakom dessa händelser - ett deltagande baserat på ett aktivt och positivt
program. Om det inträffar, behöver inte framtiden bli så dyster.
Det är nödvändigt att
gräva fram dessa politiska trender och fakta från krigspropagandans rasmassor.
Bakom den officiella
propagandan: Terrorism och politisk islam
Jag tror inte att
någon, inte ens inom USA:s krigsmakt, tror på historien om att illdådet 11
september utfördes av en fanatisk grupp som tog order från någon kallade Usama
Bin Ladin i Afghanistan, som hyser en personlig och blind fientlighet mot USA,
"demokratin" och den amerikanska "livsstilen". Västliga
medier insisterar på att denna händelse inte var "muslimers verk" och
inte har uppstått ur "koranens läror". Garvade journalister är noga
med att inte referera till Israel och den palestinska frågan. De säger att ett
sammankopplande av den palestinska frågan med denna terroristattack skulle
betyda erkännandet av att denna handling kraftigt har bidragit till att få väst
att uppmärksamma den palestinska frågan. Följaktligen visar de oss på bin Ladin
och Afghanistan i stället för politisk islam och Israel. USA:s krig mot
talibanerna i Afghanistan är en viktig händelse med långvariga följder för
regionen och världen. Detta krig kommer definitivt att påverka framtiden för
politisk islam och även den palestinska frågan. Det har dock inget att göra med
infångandet och bestraffandet av förövarna av 11 september och kommer även att
öka möjligheten av terroristhandlingar mot väst. (Jag ska återkomma till denna
fråga).
Islamistisk terrorism
är ett faktum i vår tid. Denna terrorism är en av hörnpelarna för politisk
islams strategi. Politisk islam är en reaktionär regional och nu global
rörelse, som närs av väst och Israels historiska orättfärdighet mot araber och
särskilt Palestinas folk. Palestiniernas statslöshet och Israels och dess västliga
allierades förtryck av det palestinska folket är en huvudkälla för hatet mot
väst och USA i Mellanöstern. Ännu viktigare är att den palestinska frågan och
USA:s och västs oavbrutna orubbliga stöd till Israel mot araberna både under
och efter det kalla kriget har skapat en väldig ekonomisk, kulturell och
psykologisk spricka mellan folken i Mellanöstern och i väst. Men möjligheten
för politisk islam att skifta från att vara i marginalerna i Mellanösterns
samhällen till att bli huvudströmningen och tjäna på detta missnöje i sin
strävan efter politisk makt beror helt på väst och USA. Politisk islam som en
kriminell rörelse med en utbredd maktbas är en skapelse av väst och USA. De har
skapat detta monster och lössläppt det mot Mellanösterns folk och nu mot hela
världen. Politisk islam var västs verktyg under det kalla kriget mot
Sovjetunionen samt mot de framväxande arbetar- och vänsterrörelserna och
revolutionerna i många länder i regionen. Det var ett medel för att hindra
vänstern från att ta makten i regionen sedan de nationalistiska regeringarna
hamnat i en återvändsgränd under 70- och 80-talen. Den palestinska frågan och
existensen av islamiska regeringar i Mellanöstern är hörnpelarna och
grundvalarna för islamisk terrorism. Varje folklig progressiv och aktiv politik
måste utgå från själva denna punkt:
1) Lösandet av den
palestinska frågan. Detta historiska problem måste lösas. Det palestinska
folket måste ha sin egen självständiga stat. Vi måste tvinga de västliga
regeringarna och USA att avsluta sitt ensidiga stöd för Israel. Israel måste
tvingas acceptera fred och palestinsk självständighet. Lösningen av den
palestinska frågan är det viktigaste elementet för att konfrontera politisk
islam och islamisk terrorism och är en av huvudaspekterna för ett progressivt
och aktivt program i den aktuella situationen.
2) Väst måste sluta med
sitt reaktionära stöd till islamiska och bakåtsträvande regeringar och olika
partier inom den islamiska rörelsen i Mellanöstern. Utan västlig uppbackning
skulle den islamiska regimen i Iran inte ha kommit till makten eller stannat
kvar vid makten. Utan västs stöd skulle diverse shejker i Saudiarabien och
stora och små emirat inte ha vidmakthållit sitt brutala och reaktionära styre
och sitt system av slaveri. Utan västs stöd skulle både talibanerna och de
föregående grupperna av muslimsk Mujahedin inte kunnat föra in Afghanistan i en
kolossal mänsklig tragedi. Om västs militära, diplomatiska och politiska stöd
till islamiska rörelser skulle upphöra, skulle folken i regionen snabbt störta
dessa regeringar. Kravet på att störta islamiska regeringar och förhindra mygel
mellan västliga regeringar och USA och dessa reaktionära regeringar måste bli
en annan viktig aspekt av varje progressiv och folklig rörelses
antiterroristiska plattform.
3) De ekonomiska
sanktionerna mot folket i Irak måste upphöra. Det irakiska folkets lidande har
blivit till den andra palestinska frågan i medvetandet hos regionens folk. Det
är ett levande bevis på västlig och USA-terrorism i Mellanöstern. De ekonomiska
sanktionerna har hjälpt till att låta den reaktionära irakiska regeringen bestå
och tränga tillbaka Iraks folk från politik till daglig kamp för fysisk
överlevnad. Kampen för ett slut på de ekonomiska sanktionerna mot Irak är ett
annat vitalt element i en progressiv plattform mot islamisk terrorism.
4) Vi måste aktivt
försvara sekularismen i muslimbebodda länder och i islamiska och islamhärjade
sammanslutningar i själva västländerna. Den skamliga idén om kulturrelativism
(att utelämna människor på nåd och onåd till "deras egen kultur")
samt den systematiska och teoretiserade uraktlåtenhet att försvara människors,
särskilt kvinnors, medborgerliga och mänskliga rättigheter i dessa länder och
sammanslutningar har gett fria händer för politisk islam att terrorisera
människor och provocera ungdomen. Universella mänskliga och medborgerliga
rättigheter måste normen och varje kompromiss med religion och reaktionärt
religiöst styre till förfång för mänskliga rättigheter måste fördömas.
Islamisk terrorism är
en realitet. Terrorismen är inte muslimers verk, utan den är den islamiska
rörelsens officiella politik. Detta är en skenrörelse skapad av väst i det
kalla krigets sammanhang och mitt i en antikommunistisk konfrontation med
arbetare och frihetsälskande i Mellanöstern. Den är en svag och bräcklig
rörelse. Den åtnjuter inte seriöst moraliskt och politiskt stöd i regionens
större länder. Den är i otakt med regionens samhälleliga verklighet. Utan västs
stöd skulle politisk islam besegras av socialism och sekularism i regionen. I
Iran, som liksom Palestina är en av de huvudscener där politisk islams öde
kommer att beseglas, har politisk islams slut och undergång redan börjat.
I nästa del
* USA-kriget i
regionen, som startade i Afghanistan, är inte ett krig mot terrorism, eftersom
det inte inriktar sig på något av de nödvändiga villkoren för att bekämpa
terrorism (som jag refererade till innan), utan även förlitar sig på delar av
själva denna islamiska rörelse. Icke dess mindre har USA enligt min uppfattning
gett sig in på en konfrontation med politisk islam. Detta är en maktkamp. Denna
konflikt kommer logiskt sett att leda till försvagandet av politisk islam. Men
målet för väst är inte att sudda ut politisk islam. Det försöker hellre
försvaga den, tämja den och omforma dess led för att skapa ett nytt
jämviktsläge. Kriget i Afghanistan handlar om att omdefiniera västs relation
med politisk islam. Vi måste bryta ned detta ram och omintetgöra denna nya
reaktionära allians. Vi måste fullfölja vår egen självständiga politik för att
befria regionen från denna reaktionära kraft ännu mer rigoröst under de nya
villkoren.
* Det pacifistiska
ställningstagandet ser inte denna nya konflikt mellan väst och politisk islam,
inser inte dess vikt för Mellanösterns folk, som varit offer för denna
reaktionära rörelse och för framtida politisk utveckling. Pacifismens anhängare
drar sig undan sitt ansvar inför dessa realiteter. Vi måste framföra vår kritik
av denna pacifistiska och försiktiga ståndpunkt i den folkliga rörelsen mot
terrorism och militarism.
* På grund av denna
konfrontations globala och historiska dimensioner är ideologiska och
psykologiska karaktärsdrag hos människor i dagens värld, särskilt i väst,
mycket annorlunda än under perioden för attacken mot Irak och även den mot
Jugoslavien. Med människors massdeltagande i politik och medborgarkamp kommer
USA-militarismen att gå ur denna konflikt politiskt försvagad. Med progressiva
krafters aktiva ingripande kan den aktuella konflikten, som i sig själv handlar
om sidor av den nya världsordningen efter Sovjetunionens fall, vändas till en
masskritik av hela detta begrepp, en ny prövning av USA:s supermaktställning
och dess fortsatta militära terrorisering mot omvärlden. Från frihetens och
jämlikhetens synpunkt är detta en mycket viktigare debatt än den om politisk
islams framtid.
Mansoor Hekmat
هیچ نظری موجود نیست:
ارسال یک نظر