USA:s
bombningar och
(under)värderingen
av afghanska liv
Referat av en färsk
rapport
av Marc W. Herald,
Department of Economics. Whittemore School of Business & Economics University of New
Hampshire. Durham, N.H 03824, USA
Phone:
603 862-3375
E-mail:
Marc.Herold@unh.edu
Orginalrapporten finns
att ladda ner 7 oktober på http://www.afghanistan.nu/arkiv/matrix.doc
USA/Nato: s bomber
dödar omkring tio gånger fler afghanska civila med ett ton av
"precisionsbomber" än de serber som dödades i bombningarna 1999.
( Mer än 80 procent av
de dödade afghanska civila idag orsakas av understödjande närflygsattacker.
(Det totala dödstalet är
betydligt större än de som dödats i direkta aktioner från USA/Nato eftersom
många dött senare av skador, andra har flytt inom landet och dött i läger osv.
( S k taktiskt
flygunderstöd för markoperationer (close air support – CAS) leder till fler
döda per ton fällda bomber än de strategiska bombningarna av Laos och Kambodja,
(CAS-operationer står
nu för omkring 80 procent av alla afghanska civila som omkommer pga. angrepp
från USA/Nato.
( Luftangrepp är ett
sätt för USA/Nato att spara manskap. Per deltagande soldat är luftangrepp 4-10
ggr så dödsbringande för afghanska civila som markattacker.
( Human Rights Watch
"räknar" i bästa fall endast 50 procent av de afghanska civila som
dör genom USA/Nato: s aktioner, medan siffran för Associated Press är endast 33
procent.
Bakgrund:
Senator Obama har sagt
att han kommer att öka den amerikanska truppstyrkan i Afghanistan med
åtminstone en tredjedel, och kommer att tillåta USA/Nato:s styrkor att delta i
förföljelseoperationer in i Pakistans stamområden och öka USA: s bombningar och
räder utförda av specialstyrkor in i Pakistan.
Obama föreslår faktiskt
att Bushadministrationens militära inriktning ska fortsätta och eskaleras
samtidigt som han lovar att dra ner på USA: s ockupationsstyrkor i Irak.
Jag har hävdat att
dessa aktiviteter är dömda att misslyckas, att de kommer att cementera en
dödlig allians mellan talibanerna och radikala islamister och ytterligare
destabilisera kärnvapenmakten Pakistan.
Obama vill inte inse
att aktuella USA/Nato:s luftbombningar har varit extremt dödliga för afghanska
civila, och avslöjar därmed att USA: s politiker och militärer är rätt
ointresserade av Afghanistan annat än som geopolitisk bricka i spelet.
En rapport från ACBAR,
de internationella hjälporganisationernas samarbetsorgan, påpekar att USA:s
krig i Afghanistan kostar 100 miljoner dollar per dag medan det civila
biståndet från samtliga givare från 2001 varit mindre än en tiondel av detta –
bara 7 miljoner dollar per dag.
[Motsvarande siffror
för Sveriges del är 785 resp. 380 miljoner kronor för militärt resp. civilt
engagemang i Afghanistan].
Med andra ord, vad som
verkligen äger rum i ekonomiska termer och på den samhälleliga basnivån i
Afghanistan är i bästa fall av marginellt intresse; dessutom pekar många på
ineffektiviteten i hjälpen
USA:s
svepskäl
När vi ställer samman
de olika mediala pusselbitarna framträder tydliga mönster. Västerländska offer
presenteras som verkliga, viktiga människor med namn, familjer, förhoppningar
och drömmar. Irakiska och afghanska offer för brittiskt och amerikanskt våld är
anonyma, namnlösa. De avbildas som skuggfigurer på håll utan personligheter,
känslor eller familjer. Resultatet blir att västerlänningar konsekvent är
förmänskligade, medan icke västerlänningar framställs som sämre versioner av
mänskligheten.
Ett viktigt syfte med
denna rapport är att ge riktiga siffror på hur många afghanska civila som dödas
av USA/Nato:s aktioner sedan 2006. Mina siffror är erkänt i underkant av bl.a.
det skälet att registreringen av de döda ör ofullständig. Pentagon och dess
afghanska klienter har också en tendens att beteckna civila som militanta
krigare, bortse fån skadade som senare dör av sina skador eller helt enkelt
censurera uppgifter etc.
Att erkänna och räkna
civila döda i moderna krig har länge varit en känslig politisk fråga. Man
behöver bara erinra om att det tog nära sextio år för att öppet skriva om den
civila slakt som allierade bombningar orsakade i Tyskland (1940-1945). Det tog
över femtio år för att USA: s bombplans slakt på oskyldiga koreanska civila i
Koreakriget att bli omnämnda i etablerade amerikanska media. I nutid har det
rasat en frän debatt om omfattningen av de irakiska civila döda sedan USA: s
invasion i mars 2003, genom att t.ex. ställa registreringen av irakiska kroppar
mot dem som tror på de estimat som rapporterats i studien i Lancet.
Man kan dra sig till
minnes USA: s bombning av All Jazeeras kontor i Kabul den 12 november 2001. För
Pentagon och dess många uppbackare inom media finns det goda kroppar (civila
dödade av "vår fiende") och dåliga kroppar (civila dödade av
"våra" militärer). Av gängse massmedia i väst betecknas de afghanska
dödsoffren som antingen "collateral damages" (oavsiktliga bieffekter)
eller som undanröjda "militanter" och "upprorsmän".
USA:s och Nato:s
militärer använder främst två svepskäl för att försvara bombningar av civila
byar och områden.
Det första är att helt
enkelt uttrycka en självrättfärdig ilska mot kritiken. "De" dödar
civila med avsikt medan "vi" aldrig siktar mot civila.
Det andra svepskälet är
att påstå att de talibanerna och deras muslimska och arabiska bundsförvanter
använder civila som mänskliga sköldar.
Situationen beträffande
Pentagon/Nato: s nyhetshantering har nyligen ändrats. Fr.o.m. augusti 2008 ger
USA: s Air Force inte längre ut dagliga nyhetsrapporter om flyguppdrag över
Afghanistan.
Omfattningen av civila
offer i Afghanistan
Dödades 7 okt - 10 dec
2001 2 256 - 2 949
2005 408 -
478
2006 653 -
769
2007 1 010
- 1 297
1 jan - 31 aug 2008 573 - 674
1 - 19 sept 2008 55
Delsumma 2005 - 2008 2 699 - 3 273
Summa 2001 - 2008 4 955 - 6 222
( Som framgår av
tabellen (vars siffror alltså är i underkant) har antalet under de sista åren
skördat lika många civila offer som invasionen med de omfattande bombningarna
2001.
Luftkrigets inriktning
har förändrats avsevärt mellan 2001 och 2006-8. Under de senaste tre månaderna
2001 var USA: s bombningar del av en traditionell militär invasion. Under
2006-8 har bombningarna riktats mot en decentraliserad, mycket rörlig gerillas
motstånd.
Under kriget 2001
släpptes cirka 14 000 ton bomber eller nästan tolv gånger mer bombtonnage än
under de två och ett halvt åren 2006 - mitten av 2008. Medan antalet civila
offer 2001 har fastställts är det mycket svårare att uppskatta antelt döda de
senaste åren.
Om man analyserar
tillgängliga fakta kan man dock konstatera att dagens taktiska flygunderstöd
(CVAS-operationer) ger långt fler dödsoffer för oskyldiga afghanska civila än
de tidigare mer intensiva traditionella bombningarna 2001.
Antalet fall av
CAS-bombningar i Afghanistan ökade från 176 under 2005 till 1 770 under 2006
och 2 926 i 2007.
Elizabeth Rubin
konstaterade "att det stora tonnage av metall som regnade ner på
Afghanistan var häpnadsväckande: en miljon pund (454 ton) mellan januari och
september 2007, jämfört med en halv miljon pund (227 ton) under hela 2006.
Bombningarna med hjälp
av B1-B-flygplan återupptogs den 6 maj 2006. USA-generalen Dan
"Bomber" McNeill levde upp till förväntningarna. Den totala
bomblasten 2005 var bara 60,000 pund (eller 27,2 ton). Under första halvåret
2008, släpptes mer bombtonnage än under hela 2007.
Ökningen i taktiska
flygbombningar löper nästan perfekt parallellt med statistiken för gerillans
hemmagjorda vägbomber som var 1 931 år 2006 och 2 615 år 2007. Öga för öga…
Omfattningen av USA:s
flygbombning av Afghanistan, 2006 – juli 2008
2006 2007 2008
Antal fällda bomber c.1 000 3 572 1 853
Antal CAS-bombingar 1 770 2 926 2
368*
Fällt bombtonnage 261 567 630
Dödade civila 653-769 1 010-1 297
273-355
* t o m 4 augusti
En typisk episod bland
hundratals var USA/Nato:s bombning av byn Jabar, i Kapisaprovinsen 6 mars 2007.
Amerikanska stridsflygplan fällde två bomber på vardera över 900 kilo och
dödade nio civilpersoner inkl. tre barn i en ålder av mellan sex månader och
fem år. Så här beskrev överste Tom Collins, Nato:s talesman dessa nio döda:
"Vi visste inte
vilka som var inne i den där byggnad, men vi såg gerillasoldater gå in i det
området och de var legitima mål. Byggnaden bombades occh som vi alla vet
dödades olyckligtvis civila".
BBC:s Alastair Leithead
rapporterade 31 maj 2007 om att 57 människor dödats i bombningar av Shindand i
Zerkohdalen i västra Afghanistan. Hälften var kvinnor och barn. Nato-generalen
Josef Votel kommenterade: "Vi har inga rapporter som bekräftar att
icke-stridande har skadats eller dödats i Shindand." Det var allt.
24 maj 2007
rapporterade Anthony Lloyd från The Times att 21 civila omkommit i bombningen
av byn Gurmaw i Sarwan Qala-dalen norr om Sangin i Kandahar
"Krypande sårad
från spillrorna av sitt hem upptäckte herr Lalai att hans farfar, mormor,
hustru, far, tre bröder och fyra systrar hade dött i bombningen. Yngsta offret
var 8, det äldsta 80 år. Bara herr Lalais mor och två söner, 5 och 3 år gamla,
överlevde. Båda pojkarna sårades.
Carlotta Gall från new
York Times rapporterade att dödssiffran var mycket högre, 56-80 civila i tre
hus.
När Lal Zareen, far
till en pojke som just skulle gifta sig, nådde platsen för en av många
amerikanska bombattacker som drabbat bröllopsföljen, nära byn Khetai 6 juli
2008 såg han "bitar av människokroppar utströdda överallt. Jag kunde inte
ens bli klok på vilken kroppsdel som var vilken. Överallt låg det bara
köttslamsor".
52 gäster på det
dubbelbröllop som skulle ha ägt rum, dödas inklusive båda brudarna.
De fem "går
inte"
Barack Obama och tyvärr
alltför många med honom vägrar inse de fem "går inte" i
Afghanistanfrågan
(USA/Nato kan inte
sända 400 000 soldater till Afghanistan, vilket är vad som enligt general Dan
McNeill (ISAF:s tidigare ÖB) är vad som behövs för att "pacificera"
landet.
( USA/Nato kan inte
neutralisera det afghanska motståndets billiga motvapen mot de amerikanska
bombningarna - hemmagjorda vägbomber och självmordsbombare.
( USA/Nato kan inte
försegla den över 100 mil långa gränsen mellan Pakistan och Afghanistan och
kommer alltså inte att kunna beröva gerillan dess viktiga fristad.
( Pakistans regering
har aldrig kunnat dominera stamområdena nära den afghanska gränsen och det
finns ingen anledning att tro att det kan ändras.
De som väljer inte att
förstå dessa "går inte" hamnar i ett vakuum. Det nuvarande militära
dödläget måste leda till en politisk lösning och till att man överger
fantasierna om att bygga ett helt annat land av Afghanistan.
هیچ نظری موجود نیست:
ارسال یک نظر