Världen efter 11 september 

Del 3: Politiska islams slut

Utanför dagens två motsatta reaktionära poler - USA:s och de västliga regeringarnas militarism på ena sidan och politiska islams och islamiska terrorgruppers läger på den andra - kännetecknas det rådande klimatet för världens människovänner och fredsvänner av oro och ångest. Det är ett förtvivlans klimat. Var och en ängslas för den alltmer försämrade situationen - upptrappningen av en vansinnig terroristtävlan, där hundratusentals oskyldiga afghaner dödas eller flyr för sina liv, kemiska och biologiska attacker i väst, ett politiskt utbrott i Pakistan, "intelligenta" atombomber kommer i händerna på politiska äventyrare, religiösa fanatiker och internationella brottslingar, "USA:s nya krig" och en ny fas av global åderlåtning i en omfattning som bara USA har varit och är kapabel till.

Slagorden och protesterna från världens anständiga människor har huvudsakligen fokuserats på att bevara status quo (stoppa USA:s attack mot Afghanistan eller återvända till situationen före 11 september). Detta är en mänsklighet som inte hyser något hopp om en bättre framtid. På sin höjd manar den till lugn. Den önskar undvika bomber, krig och våld. En mänsklighet som trots sin naiva, duperade och fogliga dagliga framtoning känner till den brutala och avskyvärda naturen hos de monster som har gett sig in på detta krig - politiska islam och USA-militarismen. En mänsklighet som helt enkelt vill undvika nästa katastrof till varje pris. Den dominerande politiken inom det breda spektrum av krafter som motsätter sig kriget (och detta inkluderar kvarlevor av marginella vänstergrupper i Europa, vilka före 11 september inte ville gå med på något mindre än en "världsrevolution"), är att uppmana till lugn, försöka stoppa de aktuella trenderna och återvända till före 11 september. Pacifism är den dominerande tendensen inom motståndsrörelsen. Och detta är en extremt skadlig politik, som inte bara misslyckas med att undvika nästa katastrofer och dess konsekvenser, utan i själva verket garanterar att de kommer att äga rum.

Den pacifistiska politiken och koncentrationen på den militära och väpnade aspekten av konfrontationen och det påföljande fysiska våldet skadar i själva verket, eftersom det orsakar politiskt paralyserande av folket. Förutsättningen för att hindra denna terroristtävlan och denna våg av explosioner, förstörelse och massmord, som de har i beredskap åt oss, är folkens ingripande i Europa, USA, Mellanöstern och den så kallade tredje världen i de verkliga politiska processerna bakom dessa händelser - ett deltagande baserat på ett aktivt och positivt program. Om det inträffar, behöver inte framtiden bli så dyster. 

Det är nödvändigt att gräva fram dessa politiska trender och fakta från krigspropagandans rasmassor.