Kultur:

 

Afghanistan en mötespunkt för många olika kulturer som förts in i landet av invaderande härar t ex år hundradena kring år 1000 blandades hellenistiska drag från norra Indien i bildkonsten då Alexander den store kom med impulser här ifrån. Exempel på detta är två jättelika Buddastatyer i centrala Afghanistan. Landets främsta exempel på muslimsk arkitektur finns i Herat med 1200-tals moské Masjid-i-Jami och en rad byggnadsverk från den Timoridiska epoken på 1400-talet. Miniatyr måleriet blomstrade också under samma epok. De hand knutna afghanska mattorna har vunnit världsrykte. De finaste mattorna kommer från norra delar av landet. Poesin har varit den viktigaste grenen inom den afghanska litteraturen med traditioner tillbaka till pressen Firdawsi ca år 1000. Det språk som använts har oftast varit persiska (Dari, den klassiska persiskan)

 

Ekonomi:

Mitt hemland har varit ett av världens fattigaste länder men fram till 1970-talet fungerade landet normalt. Efter ett och ett halvt decennium är mitt hemland inte längre bara fattigt utan att saknar praktiskt taget allt normalt ekonomiskt liv. Det skulle inte behöva vara så. Mitt hemland har bördiga jordar, även om relativt liten del av marken är uppodlad och ett ganska grymmast klimat. Det finns mineralfyndigheter som hittills bara har utvunnits i begränsade omfattning. Man vet inte hur många som är arbetslösa och inflationen har varit 47,4 % år 1990 och 71,5 år 1989.

Landets viktigaste exportvaror är naturgas, torkad frukt, ull och hudar, mattor (inofficiellt är landet världens största producent av opium enligt FN:s beräkning 2000 ton om året).

 

Befolkning:

I mitt hemland finns en rad olika folkgrupper med vitt skilda språkliga, etniska och religiösa tillhörigheter. Det finns ett tjugotal olika folkgrupper. Förre kriget uppskattades den etniska fördelningen till 6 miljoner pushtuner (lika många fanns i Pakistan), 5 miljoner tadzjiker, 1,5 miljoner uzbeker, 1,5 miljoner hazarer,

800 000 aimaqer, 300 000 turkmener, 100 000 nuristanier och 100 000 baluchar. I juni 1978 beräknades befolkningen ungefär 15,54 miljoner. Före kriget tillväxte befolkningen 2,5 %. 76 % av totala befolkningen bodde på landsbygden och 14 % i städer. Den bofasta befolkningen lever i byar nära floder och sjö områden. De flesta afghaner som under kriget flydde till Pakistan var pashtoner.

 99 % av befolkning är muslimer.

 

Näringsliv:

Jordbruket är landets viktigaste näring. Närmare 80 % av befolkningen arbetar inom jordbruk och landet var före kriget under normala år i det närmaste självförsörjande på livsmedel. Afghanistan är känd för sina många frukter och grönsakssorter t.ex. vindruvor och russin var viktiga exportvaror före kriget. Det fanns mycket kreatur (stora husdjur). Afghanistan exporterade mycket av sin ull.

Stora delar av landet är inte odlingsbara på grund av höga berg, öken och stäpp. De afghanska regeringarnas investeringar i jordbruket koncentrerades under andra världskriget på stora kapitalintensiva nyodlingar framför allt det så kallade Helmandprojektet. I detta område stimulerades och hjälptes bönderna åt att gå över moderna brukningsmetoder, som bland annat betydde användande av traktorer, förbättrat utsäde och konstgödning. Den ensidiga inriktningen på stora bevattningsprojekt medförde i alla fall att resurserna för att utveckla resten av jordbruket, där den stora majoriteten bönder var satta i arbete, blev helt otillräckliga. Resultatet blev att jordbrukarna i större delen av Afghanistan fortsatte att odla sin jord på samma sätt som man gjorde för i generationer tillbaka.