Kommunism, uppror, och sovjetisk intervention
The divided PDPA succeeded the Daoud regime with a new government under the leadership of Nur Muhammad Taraki of the Khalq faction. Den delas PDPA efterträdde Daoud regim med en ny regering under ledning av Nur Muhammad Taraki av Khalq fraktion. In 1967 the PDPA had split into two groups--Khalq and Parcham--but ten years later, the efforts of the Soviet Union had brought the factions back together, however unstable the merger. År 1967 PDPA hade delats upp i två grupper - Khalq och Parcham - men tio år senare, de ansträngningar som Sovjetunionen hade tagit de fraktioner tillbaka tillsammans, dock instabil koncentrationen.
A critical assessment of the period between the Saur (April) Revolution of 1978 and the complete withdrawal of Soviet troops in February 1989 requires analysis of three different, yet closely intertwined, series of events: those within the PDPA government of Afghanistan; those involving the ("holy warriors") who fought the communist regime in Kabul from bases in Pakistan, Iran, and Afghanistan; and those concerning the Soviet Union's invasion in December 1979 and withdrawal nine years later. En kritisk bedömning av perioden mellan Saur (april) revolutionen 1978 och fullständigt tillbakadragande av sovjetiska trupper i februari 1989 kräver analys av tre olika, men sammanflätade, rad evenemang: de inom PDPA regeringen i Afghanistan, de som Mujahidin ( "heliga krigare") som kämpade den kommunistiska regimen i Kabul från baser i Pakistan, Iran och Afghanistan, och om Sovjetunionens invasion i december 1979 och indragning nio år senare.
In Kabul, the initial cabinet appeared to be carefully constructed to alternate ranking positions between Khalqis and Parchamis: Taraki was prime minister, Karmal was senior deputy prime minister, and Hafizullah Amin of Khalq was foreign minister. I Kabul, den första kabinett verkade vara noggrant konstruerade på ett alternativ ledande ställning mellan Khalqis och Parchamis: Taraki var premiärminister, Karmal var senior vice premiärminister, och Hafizullah Amin av Khalq var utrikesminister. In early July, however, the Khalqi purge of Parchamis began with Karmal dispatched to Czechoslovakia as ambassador (along with others shipped out of the country). I början av juli, men det Khalqi utrensning av Parchamis började med Karmal sänds till Tjeckoslovakien som ambassadör (tillsammans med andra transporteras ut ur landet). Amin appeared to be the principal beneficiary of this strategy, since he now ranked second, behind Taraki. Amin tycktes vara den främsta mottagaren av denna strategi, eftersom han nu på andra plats, bakom Taraki. The regime also issued a series of decrees, many of which were viewed by conservatives as opposing Islam, including one declaring the equality of the sexes. Regimen har också utfärdat en rad förordningar, av vilka många visades av konservativa som motsätter sig islam, bland annat ett om jämlikhet mellan könen. Land reform was decreed, as was a prohibition on usury. Jordreformen var förordnas, som var ett förbud mot ocker.
Internal rebellion against the regime began in Afghanistan in the summer and fall of 1978. Interna uppror mot regimen inleddes i Afghanistan under sommaren och hösten 1978. A number of attempts by Parchamis to oust the Khalqis were reported. Ett antal försök Parchamis att utmanövrera de Khalqis rapporterades. The intense rivalry between Taraki and Amin within the Khalq faction heated up, culminating in the death--admittedly the murder--of Taraki. Den intensiva konkurrensen mellan Taraki och Amin inom Khalq fraktion värms upp, som kulminerar med döden - visserligen mordet - av Taraki. In September 1979, Taraki's followers, with Soviet complicity, had made several attempts on Amin's life. I september 1979, Taraki: s efterföljare, med sovjetiska företrädare hade gjort flera försök på Amin liv. The final attempt backfired, however, and it was Taraki who was eliminated and Amin, who assumed power in Afghanistan. Den sista försök backfired dock, och det var Taraki som elimineras och Amin, som antas makten i Afghanistan. The Soviets had at first backed Amin, but they realized that he was too rigidly Marxist-Leninist to survive politically in a country as conservative and religious as Afghanistan. Sovjet hade vid första backas Amin, men de insåg att han var alltför strikt marxist-leninistisk att överleva politiskt i ett land som konservativa och religiösa som Afghanistan.
Taraki's death was first noted in the Kabul Times on 10 October and reported that the former leader only recently hailed as the "great teacher...great genius...great leader" had died quietly "of serious illness, which he had been suffering for some time." Tarakis död var noteras först i Kabul Times den 10 oktober och rapporterade den tidigare ledaren först nyligen hyllas som en "bra lärare stort geni stor ledare" hade dött i tysthet "av allvarlig sjukdom, som han hade blivit lidande under en tid. " Less than three months later, after the Amin government had been overthrown, the newly installed followers of Babrak Karmal gave another account of Taraki's death. Mindre än tre månader senare, efter Amin regeringen hade störtats, den nyinstallerade efterföljare Babrak Karmal gav ett annat konto i Taraki död. According to this account, Amin ordered the commander of the palace guard to have Taraki executed. Enligt detta konto, Amin beordrade befälhavaren på slottet vakten ha Taraki exekveras. Taraki reportedly was suffocated with a pillow over his head. Taraki uppgift var kvävdes med en kudde under hans huvud. Amin's emergence from the power struggle within the small divided communist party in Afghanistan alarmed the Soviet and would usher in the series of events which lead to the Soviet invasion. Amin: s uppkomst från maktkamp inom små delas kommunistpartiet i Afghanistan oroar den sovjetiska och skulle etablera den serie händelser som leder till den sovjetiska invasionen.
During this period, many Afghans fled to Pakistan and Iran and began organizing a resistance movement to the "atheistic" and "infidel" communist regime backed by the Soviets. Under denna period, många afghaner flydde till Pakistan och Iran och började organisera en motståndsrörelse till den "ateistiska" och "otrogen" kommunistisk regim med stöd av Sovjet. Although the groups organizing in the Pakistani city of Peshawar would later, after the Soviet invasion, be described by the western press as "freedom fighters"--as if their goal were to establish a representative democracy in Afghanistan--in reality these groups each had agendas of their own that were often far from democratic. Även om grupper att organisera i den pakistanska staden Peshawar skulle senare, efter den sovjetiska invasionen, beskrivas i Västra tryck som "frihetskämpar" - som om deras mål var att skapa en representativ demokrati i Afghanistan - i själva verket dessa grupper varje hade dagordningar av sina egna som ofta var långt ifrån demokratiskt.
Outside observers usually identify the two warring groups as "fundamentalists" and "traditionalists." Utomstående observatörer normalt identifiera de två stridande grupper som "fundamentalister" och "traditionalisterna". Rivalries between these groups continued during the Afghan civil war that followed the Soviet withdrawal. Rivalitet mellan dessa grupper har fortsatt under det afghanska inbördeskriget som följde på Sovjetunionens tillbakadragande. The rivalries of these groups brought the plight of the Afghans to the attention of the West, and it was they who received military assistance from the United States and a number of other nations. Rivaliteten av dessa grupper väckt den svåra situationen för de afghaner till uppmärksamhet i väst, och det var de som fick militär hjälp från USA och ett antal andra nationer.
The fundamentalists based their organizing principle around mass politics and included several divisions of the Jamiat-i-Islami. Fundamentalisterna grundar sin organiserande princip runt massa politik och ingår flera avdelningar i Jamiat-i-Islami. The leader of the parent branch, Burhanuddin Rabbani, began organizing in Kabul before repression of religious conservatives, which began in 1974, forced him to flee to Pakistan during Daoud's regime. Ledaren för den förälder filial, Burhanuddin Rabbani, började organisera i Kabul innan förtryck av religiösa konservativa, som inleddes 1974, tvingade honom att fly till Pakistan under Daoud regim. Perhaps best known among the leaders was Gulbaddin Hikmatyar, who broke with Rabbani to form another resistance group, the Hizb-e-Islami, which became Pakistan's favored arms recipient. Kanske mest kända bland de ledande var Gulbaddin Hikmatyar, som bröt med Rabbani att bilda ett annat motstånd grupp, Hizb-e-Islami, som blev Pakistans gynnade vapen mottagaren. Another split, engineered by Yunus Khales, resulted in a second group using the name Hizb-e-Islami--a group that was somewhat more moderate than Hikmatyar's. En annan uppdelning, konstruerad av Yunus Khales, resulterade i en andra grupp använder namnet Hizb-e-Islami - en grupp som var något mer moderata än Hikmatyar's. A fourth fundamentalist group was the Ittehad-i-Islami led by Rasool Sayyaf. En fjärde fundamentalistisk grupp var Ittehad-i-Islami som leddes av Rasool Sayyaf. Rabbani's group received its greatest support from northern Afghanistan where the best known resistance commander in Afghanistan--Ahmad Shah Massoud--a Tajik, like Rabbani, operated against the Soviets with considerable success. Rabbani grupp fått sitt största stöd från norra Afghanistan där de mest kända motstånd befälhavare i Afghanistan - Ahmad Shah Massoud - en tadzjikiska, som Rabbani, som drivs mot Sovjet med stor framgång.
The organizing principles of traditionalist groups differed from those of the fundamentalists. Arrangerande principerna för traditionalist grupperna skilde sig från de fundamentalisterna. Formed from loose ties among in Afghanistan, the traditionalist leaders were not concerned, unlike fundamentalists, with redefining Islam in Afghan society but instead focused on the use of the as the source of law (interpreting the is a principal role of the ulama). Bildad av tonen bland ulama i Afghanistan, traditionalist ledare inte var berörda, till skillnad från fundamentalisterna, med en ny definition av islam i det afghanska samhället utan i stället fokuserar på användning av sharia som källan till lag (tolkning av sharia är en primär roll i ulama). Among the three groups in Peshawar, the most important was the Jebh-e-Nejat-e-Milli led by Sibghatullah Mojadeddi. Bland de tre grupperna i Peshawar, det viktigaste var Jebh-e-Nejat-e-Milli leds av Sibghatullah Mojadeddi. Some of the traditionalists were willing to accept restoration of the monarchy and looked to former King Zahir Shah, exiled in Italy, as the ruler. Några av de traditionalisterna var villiga att acceptera återinförande av monarkin och tittade till den tidigare kung Zahir Shah, exil i Italien, som regent.
Other ties also were important in holding together some resistance groups. Andra band också var viktigt att hålla samman ett visst motstånd grupper. Among these were links within orders, such as the Mahaz-e-Milli Islami, one of the traditionalist groups associated with the Gilani order led by Pir Sayyid Gilani. Bland dessa var länkar inom Sufi order, såsom Mahaz-e-Milli Islami, en av traditionalist grupper i samband med Gilani Sufi för ledning av Pir Sayyid Gilani. Another group, the Shia Muslims of Hazarajat, organized the refugees in Iran. En annan grupp, de shiamuslimska muslimerna i Hazarajat, organiserade flyktingar i Iran.
In Kabul, Amin's ascension to the top position was quick. I Kabul, Amin himmelsfärd till början ståndpunkt var snabb. The Soviets had a hand in Taraki's attempts on Amin's life and were not pleased with his rise. Sovjet hade ett finger med i Taraki försök på Amin liv och var inte nöjd med sin stiga. Amin began unfinished attempts to moderate what many Afghans viewed as an anti-Islam regime. Promising more religious freedom, repairing mosques, presenting copies of the Koran to religious groups, invoking the name of Allah in his speeches, and declaring that the Saur Revolution was "totally based on the principles of Islam." Amin började oavslutade försök till måttligt vad många afghaner uppfattas som en anti-islamisk regim. Lovande mer religionsfrihet, reparation moskéer, som utgör kopior av Koranen till religiösa grupper, som åberopar namn av Allah i hans tal, och förklara att Saur revolutionen var "helt och hållet bygger på principerna om islam." Yet many Afghans held Amin responsible for the regime's harshest measures and the Soviets, worried about their huge investment in Afghanistan might be jeopardized, increased the number of "advisers" in Afghanistan. Men många afghaner som hölls Amin ansvar för regimens hårdaste åtgärder och Sovjet oroliga för sina stora investeringar i Afghanistan kan komma att hotas, ökat antal "rådgivare" i Afghanistan. Amin become the target of several assassination attempts in early and mid-December 1979. Amin blev målet för flera mordförsök i början och mitten av december 1979.
The Soviets began their invasion of Afghanistan on December 25, 1979. Sovjet inledde sin invasion av Afghanistan den 25 december 1979. Within two days, they had secured Kabul, deploying a special Soviet assault unit against Darulaman Palace, where elements of the Afghan army loyal to Amin put up a fierce, but brief resistance. Inom två dagar, de hade säkrat Kabul, som använder en särskild sovjetiska angrepp enhet mot Darulaman Palace, där delar av den afghanska armén lojala mot Amin sätta upp en hård, men kort motstånd. With Amin's death at the palace, Babrak Karmal, exiled leader of the Parcham faction of the PDPA was installed by the Soviets as Afghanistan's new head of government. Med Amin död på slottet, Babrak Karmal, landsflyktige ledaren för Parcham fraktion av PDPA installerades av Sovjet som Afghanistans nya regeringschef.
A number of theories have been advanced for the Soviet action. These interpretations of Soviet motives do not always agree--what is known for certain is that the decision was influenced by many factors--that in Brezhnev's words the decision to invade Afghanistan was truly "was no simple decision." Ett antal teorier har förts fram för den sovjetiska åtgärder. Dessa tolkningar av sovjetiska motiv inte alltid håller med - vad som är känt för vissa är att detta beslut påverkas av många faktorer - som i Brezjnev ord beslutet att invadera Afghanistan var verkligen "var inget enkelt beslut." Two factors were certain to have figured heavily in Soviet calculations. Två faktorer var säkert har räknat kraftigt i sovjetiska beräkningar. The Soviet Union, always interested in establishing a of subservient or neutral states on its frontiers, was increasingly alarmed at the unstable, unpredictable situation on its southern border. Sovjetunionen, alltid intresserade av att etablera en cordon sanitaire av underordnade eller neutrala stater på sina gränser, var allt oroar sig för instabila, oförutsägbara situationen på dess södra gräns. Perhaps as important, the Brezhnev doctrine declared that the Soviet Union had a "right" to come to the assistance of an endangered fellow socialist country. Presumably Afghanistan was a friendly regime that could not survive against growing pressure from the resistance without direct assistance from the Soviet Union. Kanske lika viktig, den Brezjnev doktrin förklarade att Sovjetunionen hade en "rätt" att komma till hjälp av en utrotningshotad stipendiat socialistiska land. Förmodligen Afghanistan var en vänlig regim som inte kunde överleva mot växande trycket från motstånd utan direkt stöd från Sovjetunionen.
Whatever the Soviet goals may have been, the international response was sharp and swift. Oavsett den sovjetiska mål kan ha varit det internationella svaret var kraftig och snabb. United States President Jimmy Carter, reassessing the strategic situation in his State of the Union address in January, 1980, identified Pakistan as a "front-line state" in the global struggle against communism. USA: s president Jimmy Carter, en förnyad utvärdering av strategiska situationen i sitt State of the Union-adress i januari, 1980, identifierade Pakistan som ett "front-line state" i den globala kampen mot kommunismen. He reversed his stand of a year earlier that aid to Pakistan be terminated as a result of its nuclear program and offered Pakistan a military and economic assistance package if it would act as a conduit for United States and other assistance to the . Han vände sin monter av ett år tidigare att stöd till Pakistan avslutas som ett resultat av sitt nukleära program och erbjöd Pakistan en militär och ekonomisk hjälp paketet om det skulle fungera som en kanal för Förenta staterna och annat bistånd till Mujahidin. Pakistani president Zia ul-Haq refused Carter's package but later a larger aid offer from the Reagan administration was accepted. Pakistans president Zia ul-Haq vägrade Carter paket men senare ett större stöd erbjudande från Reagan administration godtogs. Questions about Pakistan's nuclear program were, for the time being, set aside. Frågor om Pakistans nukleära program har för närvarande, som tagits ur bruk. Assistance also came from China, Egypt, and Saudi Arabia. Stöd kom också från Kina, Egypten och Saudiarabien. Also forth coming was international aid to help Pakistan deal with more than 3 million fleeing Afghan refugees. Också vidare kommer att var internationellt bistånd för att hjälpa Pakistan hantera mer än 3 miljoner flyr afghanska flyktingar.
The Soviets grossly underestimated the huge cost of the Afghan venture--described, in time, as the Soviet Union's Vietnam--to their state. Sovjet grovt underskattade de enorma kostnaderna för afghanska venture - beskrivs, i tid, som Sovjetunionens Vietnam - att deras tillstånd. International opposition also became increasingly vocal. Internationella oppositionen blev också allt mer högljudda. The foreign ministers of the Organization of the Islamic Conference deplored the invasion and demanded Soviet withdrawal at a meeting in Islamabad in January 1980. Utrikesministrarna i organisationen för den islamiska konferensen beklagade invasionen och krävde Sovjets tillbakadragande vid ett möte i Islamabad i januari 1980. Action by the United Nations (UN) Security Council was impossible because the Soviets were armed with veto power, but the UN General Assembly regularly passed resolutions opposing the Soviet occupation. Insatser från Förenta nationerna (FN) säkerhetsråd var omöjligt eftersom Sovjet var beväpnade med veto makt, men FN: s generalförsamling regelbundet antagit resolutioner motsätta sig den sovjetiska ockupationen.
Pakistan proposed talks among the countries directly involved and, although they did not meet, Pakistan and Afghanistan began "proximity" talks in June 1982 through UN official Diego Cordovez. Pakistan föreslagit samtal mellan de direkt inblandade länderna, och även om de inte uppfyller, Pakistan och Afghanistan började "närhet" samtalen i juni 1982 genom FN: s officiella Diego Cordovez. Although these sessions continued for a seemingly interminable length of time--joined by the Soviet Union and the United States--they eventually resulted in an agreement on Soviet withdrawal from Afghanistan. Även om dessa möten fortsatte för en till synes oändlig tid - gick av Sovjetunionen och USA - de så småningom resulterade i en överenskommelse om sovjetiskt tillbakadragande från Afghanistan.
Other events outside Afghanistan, especially in the Soviet Union, contributed to the eventual agreement. Andra händelser utanför Afghanistan, särskilt i Sovjetunionen, har bidragit till det slutliga avtalet. The toll in casualties, economic resources, and loss of support at home increasingly felt in the Soviet Union was causing criticism of the occupation policy. Toll till dödsfall, ekonomiska resurser, och förlust av stöd i hemmet allt mer kännbara i Sovjetunionen var orsakar kritik mot ockupationen politik. Brezhnev died in 1982, and after two short-lived successors, Mikhail Gorbachev assumed leadership in March 1985. Brezjnev dog 1982, och efter två kortlivade efterträdare, Mikhail Gorbachev antas ledarskap i mars 1985. As Gorbachev opened up the country's system, it became more clear that the Soviet Union wished to find a face-saving way to withdraw from Afghanistan. När Gorbatjov öppnade landets system blev det mer klart att Sovjetunionen ville hitta en rädda ansiktet sätt att dra sig tillbaka från Afghanistan.
The civil war in Afghanistan was guerrilla warfare and a war of attrition between the several communist (that is, PDPA) controlled regimes and the ; it cost both sides a great deal. Inbördeskriget i Afghanistan var gerillakrig och ett krig om avgången mellan flera kommunistiska (det vill säga PDPA) står regimer och Mujahidin, kostar det båda sidor en hel del. Many Afghans, perhaps as many as five million, or one-quarter of the country's population, fled to Pakistan and Iran where they organized into guerrilla groups to strike Soviet and government forces inside Afghanistan. Många afghaner, kanske så många som fem miljoner, eller en fjärdedel av landets befolkning, flytt till Pakistan och Iran där de ordnas i gerillagrupperna att slå Sovjet och regeringsstyrkorna i Afghanistan. Others remained in Afghanistan and also formed fighting groups; perhaps most notable was one led by Ahmad Shah Massoud in the northeastern part of Afghanistan. Andra gjordes i Afghanistan och utgjorde även bekämpa grupper, kanske mest anmärkningsvärda var ett ledas av Ahmad Shah Massoud i den nordöstra delen av Afghanistan. These various groups were supplied with funds to purchase arms, principally from the United States, Saudi Arabia, China, and Egypt. Dessa olika grupper försågs med medel för att köpa vapen, främst från USA, Saudiarabien, Kina och Egypten. Despite high casualties on both sides, pressure continued to mount on the Soviet Union, especially after the United States brought in Stinger anti-aircraft missiles which severely reduced the effectiveness of Soviet air cover. Trots stora förluster på båda sidor, tryck fortsatte att montera på Sovjetunionen, särskilt efter Förenta staterna i Stinger luftvärns-robotar som har kraftigt minskat effektiviteten i sovjetisk luft täcka.
The effects of the civil war and Soviet invasion had an impact well beyond Afghanistan's boundaries. Effekterna av inbördeskriget och Sovjetunionens invasion hade effekt långt utanför Afghanistans gränser. Most observers consider Afghanistan a major step along the road to the eventual dissolution of the Soviet Union. De flesta observatörer anser Afghanistan ett stort steg på vägen mot en eventuell upplösning av Sovjetunionen.
Meanwhile, a change had taken place in Kabul. Under tiden, en förändring hade ägt rum i Kabul. On May 4, 1986, Karmal resigned as secretary general of the PDPA and was replaced by Najibullah. Den 4 maj 1986, Karmal avgick som generalsekreterare för PDPA och ersattes av Najibullah. Karmal retained the presidency for a while, but power had shifted to Najibullah, who had previously headed the State Information Service (Khadamate Ettelaate Dowlati--KHAD), the Afghan secret service agency. Karmal behållas ordförandeskapet ett tag, men makt har flyttats till Najibullah, som tidigare ledde den statliga Information Service (Khadamate Ettelaate Dowlati - KHAD), den afghanska underrättelsetjänsten byrå. Najibullah tried to diminish differences with the resistance and appeared prepared to allow Islam a greater role as well as legalize opposition groups, but any moves he made toward concessions were rejected out of hand by the . Najibullah försökt att minska skillnaderna med motstånd och visat sig beredd att låta Islam en större roll samt legalisera oppositionsgrupper, men alla åtgärder han gjort mot medgivanden avslogs utan vidare av Mujahidin.
Proximity talks in Geneva continued, and on April 14, 1988, Pakistan and Afghanistan reached an agreement providing for the withdrawal of Soviet troops from Afghanistan in nine months, the creation of a neutral Afghan state, and the repatriation of the Afghan refugees. Nära samtal i Genève fortsatte, och den 14 april 1988, Pakistan och Afghanistan nått en överenskommelse om återkallande av sovjetiska trupper från Afghanistan i nio månader, att skapa en neutral afghanska staten, och repatriering av afghanska flyktingar. The United States and the Soviet Union would act as guarantors of the agreement. USA och Sovjetunionen skulle fungera som garanter för avtalet. The treaty was less well-received by many groups who demanded Najibullah's departure as the price for advising their refugee followers to return to Afghanistan. Fördraget var mindre väl emot av många Mujahidin grupper som krävde Najibullah avgång som priset för rådgivning sin flyktingpolitik följeslagare att återvända till Afghanistan.
Nevertheless, the agreement on withdrawal held, and on February 15, 1989, the last Soviet troops departed on schedule from Afghanistan. Det avtalet om utträde hållas, och den 15 februari 1989, de sista ryska trupperna avvek i tid från Afghanistan. Their exit, however, did not bring either lasting peace or resettlement, as Afghanistan went from one civil war to another. Utträdet, dock inte sätta någon varaktig fred eller vidarebosättning, som Afghanistan gick från ett inbördeskrig till en annan.
هیچ نظری موجود نیست:
ارسال یک نظر