Sverige utökar stödet till Afghanistan

Regeringen fattar idag tre viktiga beslut som på olika sätt förstärker och förbättrar Sveriges stöd till Afghanistan. Besluten gäller både våra militära bidrag till den internationella säkerhetsstyrkan ISAF och utformandet av en ny strategi för vårt bistånd till Afghanistan.

Sverige förstärker den svenska militära närvaron i Afghanistan med bland annat transportflyg, sjukvårdshelikoptrar och fler utbildnings- och samverkansgrupper. Den svenska styrkan i ISAF beräknas under 2009 uppgå till cirka 500 personer jämfört med dagens bidrag om högst 390 personer. Huvuddelen av det svenska bidraget kommer precis som tidigare vara kopplat till den regionala enhet för säkerhet och återuppbyggnad i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan, för vilken Sverige har ledningsansvar.

- Sveriges deltagande i ISAF är ett långsiktigt åtagande. Regeringens inriktning är att Sverige skall fortsätta att leda den regionala enheten för säkerhet och återuppbyggnad i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan. En särskilt viktig del handlar om att förstärka våra insatser för att utbilda och stödja den afghanska armén, så att den på sikt självt kan hantera hotet från regeringsfientliga grupper, säger utrikesminister Carl Bildt.

Utan säkerhet försvåras möjligheterna till utveckling och utan förbättrade levnadsvillkor hotas i det långa loppet säkerheten. De militära, civila och återupp-byggnadsinsatser som görs i Afghanistan skall därför ses som kompletterande och samverkande delar av Sveriges samlade stöd för säkerhet och utveckling i Afghanistan.

- Stabilitet och säkerhet är grundläggande förutsättningar för att bekämpa fattigdom och genomföra biståndsinsatser med syfte att få till stånd en långsiktigt hållbar politisk, ekonomisk och social utveckling som värnar den Afghanistans befolkning, säger Carl Bildt och Gunilla Carlsson i ett gemensamt uttalande.

Regeringen beslutar idag också om ett uppdrag till Sida att utarbeta ett förslag till strategi för utvecklingssamarbete med Afghanistan för perioden mellan den 1 juli 2009 och den 31 december 2013. Enligt regeringens uppdrag ska Sida planera för en väsentlig ökning av det svenska utvecklingssamarbetet i Afghanistan från ca 300 mkr idag till ca 500 mkr om två-tre år. De svenska insatserna skall tydligt fokusera på demokrati- och statsbyggande, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, inte minst rätten till utbildning

Strategiarbetet ska vidare ha som utgångspunkt att ca 20-25 procent av det svenska utvecklingssamarbetet ska riktas till de fyra nordliga provinser för vilka Sverige har ett särskilt ansvar genom ledarskapet för den regionala enheten för säkerhet och återuppbyggnad i Mazar-e Sharif. Regeringen uppdrar också åt Sida att successivt under 2009 utöka antalet utvecklingsrådgivare placerade vid den regionala enheten för säkerhet och återuppbyggnad (PRT) i Mazar-e-Sharif, Afghanistan, till totalt fyra.

För att genomföra denna ambitionshöjning och för att säkerställa att de insatser som genomförs är anpassade till de lokala förhållandena i norra Afghanistan är en utökning av antalet svenska utvecklingsrådgivare i området naturlig och nödvändig. Genom en sådan förstärkning når den regionala enheten på ett mer effektivt sätt ut i de provinser de samarbetar med.

- Genom att säkerställa tillgången till civil kompetens i den regionala enheten för säkerhet och återuppbyggnad skapas förutsättningar för att uppnå synergieffekter mellan olika svenska insatser på dessa områden, säger Carl Bildt och Gunilla Carlsson i ett gemensamt uttalande.

"Afghanistan kan inte lämnas åt talibanerna"

Mycket har hänt i Afghanistan sedan talibanregimens fall år 2001. 80 procent av befolkningen har tillgång till grundläggande sjukvård, att jämföra med 8 procent under talibanernas styre. Spädbarnsdödligheten har minskat med 26 procent.

För fem år sedan fanns inga skolor för flickor i Afghanistan. Sedan dess har 2000 skolor byggts eller reparerats. I skydd av bland annat svenska soldater förverkligas steg för steg flickornas rätt till utbildning. 6,4 miljoner barn varav 1,5 miljoner flickor går i skolan

En förutsättning för utveckling är att det skapas en säker miljö. Den valda och legitima regeringen har bett om internationellt stöd. 40 länder samarbetar för att leda Afghanistan mot en bättre framtid.

Vi bidrar med militära insatser för att skapa säkerhet. Vi stöder uppbyggnaden av Afghanistans egen armé och poliskår för att stärka regeringens möjlighet att ta ansvar för sin egen säkerhet. Vi har ökat vår diplomatiska närvaro med en ambassad i Kabul. Att skapa säkerhet är en förutsättning för att effektivt kunna verka med de biståndsinsatser som Sverige genomför.

Det är detta internationella och FN-sanktionerade agerande som Thage G Peterson (s) och Maj Britt Theorin (s) kallade för "det orättfärdiga och utsiktslösa kriget i Afghanistan" på DN-debatt härförleden. I går kväll anslöt Lars Ohly (v) och Maria Wetterstrand (mp) sig till dem i en gemensam manifestation på Sergels torg i Stockholm. Där menade de att "Det är hög tid att reagera mot detta vansinne."

Är det vansinne att värna civila?

Det är ingen tvekan att utvecklingen i Afghanistan innehåller betydande utmaningar för landets regering och det internationella samfundet. Men borta är det massiva förtrycket och talibanernas avrättningar på fotbollsarenor. Om vi gjorde som Peterson, Theorin, Ohly och Wetterberg ville och lämnade Afghanistan åt sitt öde, skulle risken vara stor för en återgång till talibanstyre. Det är tråkigt att den internationella solidariteten inte räcker längre för dem. Det är även högst märkligt att två framträdande socialdemokrater bortser från att det var den socialdemokratiska regeringen som inledde Sveriges insats i Afghanistan.

Alliansregeringen har ökat biståndet till Afghanistan. Vårt fortsatta fokus ligger på att knyta ihop de civila och militära delarna. Genom att bättre samla våra insatser får vårt bidrag större effekt och stöder den framtida utvecklingen i landet.

Sten Tolgfors (m)

Försvarsminister

                                                  

Afghanistans svåra väg mot demokrati

Tisdag 26 februari kommer Afghanistans utrikesminister, Dr Rangin Dadfar Spanta, på besök till Stockholm. Sverige har länge engagerat sig i Afghanistan. Under ett seminarium på UD tidigare i år satte ambassadör Ann Wilkens, tidigare Sveriges Afghanistanambassadör, ord på vad som är den kanske största utmaningen i ett av världens fattigaste länder.

- Ingen vill ha tillbaka det talibanska förtrycket, men om regeringen i Afghanistan inte orkar satsar man på den som är starkast.

Afghanska polisrekryter vid ett träningsläger i närheten av Gardez, Afghanistan, 17 mars 2007. Foto: Michael Bracken, U.S. Army. Creative Commons.

Bilden av Afghanistan har flera sidor. Det har gjorts betydande framsteg, men det finns också växande utmaningar. Dagens situation i Afghanistan präglas av svår fattigdom, undermålig levnadsstandard, en svag statsapparat, utbredd korruption och otrygghet för invånarna. På grund av den förvärrade säkerhetssituationen står Afghanistan högt på agendan för både FN, EU, Nato och inte minst Sverige.

Långvarigt svenskt engagemang

Det svenska biståndet till Afghanistan är betydande. Sverige anslår årligen cirka 350 miljoner kronor, vilket gör landet till den största mottagaren av svenskt bistånd i Asien. Det svenska stödet går i dag framför allt till att möjliggöra grundläggande utbildning (inte minst för flickor), stärka en svag statsförvaltning, röja ett ofantligt antal minor, bygga upp vad som i dag är en undermålig infrastruktur och till stöd för insatser som bidrar till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige satsar särskilt mycket på att genom biståndet stärka de afghanska kvinnornas ställning.

Vårt engagemang i Afghanistan går mer än 25 år tillbaka i tiden, bland annat genom omfattande insatser från Svenska Afghanistankommittén (SAK). Under flera år var SAK den största arbetsgivaren i Afghanistan och i dag har de 5 000-6 000 anställda i landet.

Det humanitära biståndet inleddes efter att Sovjetunionen år 1979 invaderat landet för att kuva ett ökat folkligt motstånd mot det regerande kommunistpartiet. Därefter följde tio år av krig mellan sovjetiska trupper och afghanska rebeller. Sovjet drog sig tillbaka 1989 och tre år senare besegrades kommunistregimen. Som en följd av detta blossade strider mellan olika rebellgrupper upp. Segrande ur kampen gick talibanerna, som från 90-talets mitt upprättade ett fundamentalistiskt styre vilket kännetecknades av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Särskilt kvinnorna var förtryckta i talibanernas Afghanistan. I kriget efter terrorattackerna 11 september 2001 drevs talibanerna i sin tur från makten. Efter införandet av en ny konstitution med påföljande presidentval 2004 tillträdde Hamid Karzai som Afghanistans nye ledare i oktober samma år. Sedan parlamentsvalet 2005 styrs landet också av den första folkvalda församlingen på över 30 år.

Situationen i Afghanistan är fortfarande mycket svår. Trots talibanregimens fall och den omfattande internationella närvaron har säkerhetssituationen försämrats, främst i de södra delarna av landet. Afghanistan måste byggas upp från grunden. Samtidigt utgör den fortsatt ökande odlingen av opiumvallmo och de forna krigsherrarnas fortsatta inflytande stora utmaningar för den afghanska staten. Det är mot bakgrund av över 25 års oavbrutet krig som Sverige bidrar med ett stort bistånd för att stärka fred och demokrati i Afghanistan.

Militär närvaro nödvändig för demokrati

Afghanistans utveckling och återuppbyggnad förutsätter emellertid en grundläggande säkerhet och stabilitet. Sedan 2001 befinner sig en FN-mandatårad och Nato-ledd säkerhetsstyrka, ISF (International Security Assistance Force), i landet. Styrkans huvuduppgift är att bistå den afghanska regeringen med att upprätthålla säkerheten. Därmed kan man skapa förutsättning för regeringen att verka i hela Afghanistan, samt möjliggöra för FN och andra hjälporganisationer att genomföra såväl återuppbyggande som humanitära insatser. Sedan 2002 bidrar Sverige med 350 soldater till styrkan, som i dag utgörs av 47 000 soldater från 42 länder.

ISF har en viktig del i uppgiften att stärka Afghanistan på vägen mot demokrati, vilket kräver både uthållighet och långsiktighet. Det kommer att bli en snårig vandring, framför allt med tanke på att styrkans motstånd i Afghanistan talar mer om heligt krig än kampen mot terrorism.

Text: Daniel Svensson

US$800