Administrativ struktur

Administrativ struktur

Although now in shambles, a skeleton education infrastructure based on the past partially remains. Även nu i spillror, ett skelett utbildning infrastruktur som bygger på tidigare delvis fortfarande. Children from age seven attended six years of primary school, three years of middle and three years of secondary school. Barn från sju års ålder deltog sex år av grundskolan, tre år i mitten och tre år på gymnasiet. Most middle and secondary schools were segregated by sex, while primary and higher education were coeducational. De flesta mellan-och högstadieskolor var indelade efter kön, medan grundskola och högre utbildning var coeducational. The system was, and is, administered centrally through the Ministry of Education which is solely responsible for policy, management and administration, including curriculum and textbooks. Systemet var, och är, som administreras centralt via ministeriet för utbildning som är ensam ansvarig för politik, förvaltning och administration, inklusive läroplaner och läroböcker. Provincial directorates of education are nominally responsible for local administration, but few standard polices apply because of the establishment of a variety of regional authorities since 1992. Provincial direktorat för utbildning till namnet är ansvariga för lokal förvaltning, men några standard politik tillämpas på grund av inrättandet av ett antal olika regionala myndigheter sedan 1992.

Data as of 1997

Enrollment inskrivning; registrering

A demographic survey conducted in 1976 estimated that 81 percent of the population over six (71 percent male; 93 percent female) had never attended school. En demografisk undersökning som utfördes under 1976 uppskattas att 81 procent av befolkningen över sex (71 procent män, 93 procent kvinnor) hade aldrig deltagit i skolan. Attendance of school-age children declined markedly in the higher grades: primary 30 percent (51 percent male; 8.6 percent female); middle 12 percent (21 percent male; 3.0 percent female); secondary 7 percent (12 percent male; 2 percent female). Närvaro av barn i skolåldern har minskat markant i högre klasser: primära 30 procent (51 procent män, 8,6 procent kvinnlig), medelålders 12 procent (21 procent män, 3,0 procent kvinnlig), sekundära 7 procent (12 procent män, 2 procent kvinnliga). Although low, this represented more than a two-fold increase from the mid-1960s. Trots låga, detta motsvarade mer än en två-faldig ökning från mitten av 1960-talet. Since the war, however, drop-out rates have continued to rise while school completion rates fall, especially among females. Sedan kriget, men avhopp har fortsatt att öka medan skolan slutför falla, speciellt för kvinnor. By 1990, even official figures record a substantial decline in primary schools: a drop of 84 percent in the number of boys schools; a 72 percent drop for girls. Av 1990, även officiella siffror spela en betydande nedgång i grundskolan: en minskning med 84 procent av antalet pojkar skolor, en 72 procent minskning för flickor. This reflected the physical destruction caused by the war, the refugee exodus, and the scarcity of teachers, a high proportion of whom, male and female, settled in third countries. Detta återspeglade de fysiska förstörelse som orsakats av krig, flyktingen flykten, och brist på lärare, en hög andel av dem, män och kvinnor, fast i tredje land.

 

  Curriculum läro|plan

Numbers do not tell the full story. Nummer finns inte en fullständig bild. The concept that curriculum should be designed so as to enable students to function fully in their own worlds was never understood. Konceptet att läroplanen bör utformas så att eleverna ska fungera fullt ut i sina egna världar var aldrig förstått. For the majority of village children the knowledge they gained at school had scant relevance to their lives and provided little of benefit to compensate for time spent in school. För de flesta av byns barn den kunskap de fått i skolan hade föga betydelse för deras liv och gav lite till nytta för att kompensera för den tid som tillbringas i skolan. For boys, meaningful learning experiences took place in the fields with their fathers; for girls, at home with mothers, aunts and grandmothers. För pojkar, meningsfullt lärande erfarenheter ägde rum i områden med deras fäder, för flickor, hemma med mödrar, mostrar och morföräldrar. Rural Afghans for the most part consequently viewed formal education with profound indifference before the war. Landsbygden afghaner till största delen följaktligen ses formell utbildning med stor likgiltighet före kriget. In addition, since there were are no reading materials to sustain interest, a large percentage of those who dropped out of the system lapsed quickly into illiteracy. Dessutom, eftersom det fanns det inga behandlingen material för att upprätthålla intresse, en stor andel av dem som föll bort ur systemet förföll snabbt i analfabetism. Even instruction in reading and writing was weak, causing a disturbing lack of language skills among those pursuing higher studies. Även undervisning i läsning och skrivning var svag, vilket leder till en oroande brist på språkkunskaper bland dem som bedriver högre studier.

With the advent of invasion and war, many residing in communities outside the control of the Kabul government or in refugees settlements came to view secular education as an alien Western imposition contradicting Islamic values; the road along which communism was brought to Afghanistan; an instrument of Sovietization. Med intåget av invasionen och kriget, många som bor i samhällen utanför kontroll över Kabul regeringen eller flyktingar bosättningar kom att visa sekulär utbildning som en utlänning västra införandet motsäger islamiska värderingar; vägen längs som kommunismen fördes till Afghanistan, ett instrument för Sovietization. This attitude mellowed over the years as many refugees observed the benefits of education, but the curricula developed for refugee children was highly politicized and filled with war messages. Denna inställning mognat under årens lopp så många flyktingar observerade fördelarna med utbildning, men de kursplaner som utvecklats för flyktingbarn var mycket politicized och fylld med krig meddelanden. Attempts by NGOs to include subjects pertaining to practical life skills, basic health, simple agriculture, environment and cultural awareness were met with indifference by the authorities. Försök av icke-statliga organisationer till att omfatta frågor som rör praktiska livet färdigheter, grundläggande hälsovård, enkelt jordbruk, miljö och kulturell medvetenhet uppfylldes med likgiltighet av myndigheterna. The war messages have been discarded but little else has changed. Kriget meddelanden har tagits bort men lite annat har förändrats. There is still no agreement on curricula despite two years of concerted efforts by the NGOs to arrive at a consensus with local authorities. Det finns fortfarande inget avtal om kursplaner trots två år av samlade insatser från de enskilda organisationerna att komma fram till ett samförstånd med lokala myndigheter. As a result, several systems are employed. Som ett resultat av flera olika system är anställda.

Data as of 1997

 Lärarutbildning

Traditional teaching methods seek to ensure memory retention through rote. Traditionella undervisningsmetoder försöka se Minneskapacitet genom Rote. This method may also be noted in many secular schools in spite of a pre-war network of well-established teacher training institutes in Kabul and major provincial centers which provided 2-year and 4-year courses largely for primary teachers. The Faculty of Education at Kabul University taught pedagogy and administration; other faculties trained teachers in general knowledge and specialized subjects such as literature and languages, geophysics, social science, archaeology, and theology. Denna metod kan också konstateras i många sekulära skolor trots en före kriget nätverk av väletablerade lärare utbildningsinstitut i Kabul och större regionala centra som gav 2 år och 4 år kurser i stor utsträckning för lågstadielärare. Fakulteten för utbildning i Kabul universitet undervisade pedagogik och administration; andra fakulteter utbildade lärare i allmänna kunskaper och särskilda ämnen som litteratur och språk, geofysik, samhällsvetenskap, arkeologi och teologi.

Afghan women have always been attracted to the teaching profession because it is regarded as a culturally acceptable career for women. De afghanska kvinnorna har alltid varit lockas till läraryrket, eftersom det betraktas som en kulturellt acceptabel karriär för kvinnor. After the war began in 1978, however, many qualified teachers, male and female, opted for resettlement abroad. Efter kriget började år 1978, dock många kvalificerade lärare, män och kvinnor, valde flytt utomlands. NGOs seek to fill this gap, but because of limited allocations of funds, salaries are mostly months in arrears, trained male teachers often prefer to work as day laborers while female teachers, even before the Taliban banned women from schools, worked without pay, or stayed at home. Icke-statliga organisationer som syftar till att fylla denna lucka, men på grund av begränsad tilldelning av medel, löner för det mesta månader i efterskott, utbildade manliga lärare ofta föredrar att arbeta som dagen arbetare medan kvinnliga lärare, redan innan talibanerna förbjöd kvinnor från skolor, arbetat utan lön, eller stannade hemma.

Högskoleverket

Academic and higher technical education opportunities were well-developed by 1978. Akademiska och högre teknisk utbildning var välutvecklade av 1978. The first college of Medicine opened in Kabul in 1932 and later faculties were joined to form Kabul University in 1946; women were admitted in 1960; and all faculties were brought to a central campus in 1964. Den första College of Medicine öppnades i Kabul 1932 och senare fakulteterna erhölls genom Kabuls universitet år 1946, kvinnor släpptes in i 1960, och alla fakulteter har fått en central campus 1964. Kabul University extended its facilities by opening the Nangarhar Faculty of Medicine in Jalalabad in 1963 which formed the nucleus of Ningrahar University in 1964 which has been called the Ningrahar Islamic University since 1992. Kabul universitet utökat sin utrustning genom att öppna Nangarhar Medicinska fakulteten i Jalalabad i 1963 som utgjorde kärnan i Ningrahar universitet 1964 som har kallats Ningrahar islamiska universitet sedan 1992. In addition, over the years increasing numbers of students, male and female, studied abroad. Dessutom har under årens lopp ökat antal studenter, män och kvinnor, studerat utomlands.

Support for the university's faculties came from many international sources, including the United States. Stöd till universitetets fakulteter kom från många internationella källor, inklusive Förenta staterna. In 1969 Prime Minister Alexei Kosygin opened the Polytechnic Institute in Kabul where the curriculum included engineering, geology, mineral, oil and gas exploitation, roads and industrial construction, hydroelectric networks and city planning. 1969 premiärminister Alexej Kosygin öppnade Polytechnic Institute i Kabul där läroplanen ingår teknik, geologi, mineraler, olja och gas utnyttjande, vägar och industriellt byggande, vattenkraft nätverk och fysisk planering. Later, during the tenure of the PDPA governments, Balkh University (1986), Herat University (1988), and Kandahar University (1991) were established. Senare, under besittningsrätt av PDPA regeringar, Balkh University (1986), Herat universitet (1988), och Kandahar universitet (1991) fastställdes. In the mid-1990s, institutions were opened in Baghlan, Takhar and Bamiyan. I mitten av 1990-talet, institutioner inleddes i Baghlan, Takhar och Bamiyan. Most higher education institutions were still functioning in 1996, albeit in severely damaged physical facilities, with next to no textbooks, libraries or laboratories, and hampered by underqualified staff. De flesta institutioner för högre utbildning fortfarande fungerar i 1996, om än i allvarligt skadat de fysiska förutsättningarna, med bredvid inga läroböcker, bibliotek och laboratorier, och hämmas av underqualified personal, The Taliban exclude women from universities in areas under their control. Talibanerna utesluta kvinnor från universitet i områden under deras kontroll.

 Vuxna läs- och skrivkunnighet

Adult Literacy

Functional literacy courses which had existed since the 1950s were considerably developed during the 1970s, along with appropriate teaching and reading materials for new literate. Funktionell läs-och skrivkunnighet kurser som hade funnits sedan 1950-talet var betydligt utvecklats under 1970-talet, tillsammans med lämplig undervisning och behandling för nya kompetenta. The politicized promotion of adult literacy by the PDPA after 1978, however, was greatly resented. Den politicized främjande av vuxna med PDPA efter 1978 var dock mycket förbittrade. In the 1990s, aid providers enthusiastically sponsor adult courses, but it is difficult for new literate to maintain their acquired skills because insufficient attention is given to producing suitable reading materials. Under 1990-talet, stöd som entusiastiskt sponsor vuxna kurser, men det är svårt för nya kompetenta att behålla sina förvärvade kunskaper eftersom det inte tas tillräcklig hänsyn till att producera lämplig reselektyr.

Current Activities Nuvarande verksamhet

Teacher training, textbook development, supplementary readings, curricula, school supplies and construction are all emphasized by agencies assisting Afghanistan's education sector. In many instances, literacy and numeracy are combined with, health, dental care, demining, agriculture and other skills training. Lärarutbildning, lärobok utveckling, kompletterande behandlingar, kursplaner, skolmaterial och konstruktion är alla som understryks av organ hjälpa Afghanistans utbildningssektor. I många fall, läsa, skriva och räkna kombineras med, hälso-och sjukvård, tandvård, minröjning, jordbruk och andra kompetenshöjande utbildning. Goals emphasize literacy for productivity so as to build human capacities, but, as in the past, social needs are secondary. Mål betona kunskaper produktivitet för att bygga mänskliga resurser, men, precis som tidigare, sociala behov är sekundära. According to the 1995 work plan prepared by twenty-six Afghan and international NGOs and three UN agencies, their programs serve 20 provinces. Enligt 1995 års arbetsplan som utarbetats av tjugosex afghanska och internationella icke-statliga organisationer och tre FN-organ, deras program tjäna 20 provinser. Again, provinces such as Ghor, Bamiyan, Nimroz and Badakhshan continue to be neglected. Igen, provinser som Ghor, Bamiyan, Nimroz och Badakhshan fortsätta att försummas.

Despite these efforts, education receives only about 10 percent of the funding provided for other sectors. Trots dessa ansträngningar, utbildning får endast cirka 10 procent av den planerade budgeten för andra sektorer. Schools are still without buildings in many areas and sustainability is questionable because of insufficient coordination, underutilized trained teachers, inattention to quality improvement, inadequate teaching materials, monitoring, and evaluation. Skolorna är fortfarande utan byggnader på många områden och hållbarhet kan ifrågasättas på grund av bristande samordning, underutilized utbildade lärare, ouppmärksamhet till kvalitetsförbättring, otillräckliga läromedel, övervakning och utvärdering.

Not enough attention has been made to devise special education courses to reach young, one-time mujahideen who opted to go to war instead of completing their education. Inte tillräcklig uppmärksamhet har gjorts för att utforma särskild utbildning för att nå unga, ett-tiden mujahideen som valt att gå till krig i stället för att slutföra sin skolgång. These restive individuals are unable to submit to constructive discipline such as school attendance, yet they have no technical competence to enable them to contribute productively to the society. Dessa bångstyrig individer inte kan lägga fram konstruktiva disciplin såsom skolgång, men de har ingen teknisk kompetens så att de kan bidra produktivt till samhället. Existing programs, therefore, fall far short in human resource capacity building which is arguably the most crucial need facing Afghanistan today. Befintliga program, alltså inte alls i mänskliga resurser kapacitetsuppbyggnad vilket kan anses vara mest avgörande behöver inför Afghanistan i dag.

In areas administered by the Taliban, emphasis is placed on maximizing religious subjects, schools for girls are closed and female teachers are forbidden to teach. I områden som förvaltas av talibanerna läggs tonvikten på att maximera religiösa ämnen, skolor för flickor är stängda och kvinnliga lärare är förbjudet att undervisa. Many NGOs, on instruction from their donors, have suspended assistance in those areas where female education is curtailed. Många icke-statliga organisationer, på uppdrag av sina givare, har avbrutit sin hjälp i de områden där kvinnors utbildning är beskurna. Others seek alternative options such as home schools, but the education system as a whole is beset with grave limitations on key issues such as equitable access and quality instruction. Andra försöker alternativ såsom hem skolor, men utbildningssystemet som helhet är behäftad med allvarliga begränsningar i viktiga frågor som rättvis tillgång och kvalitet instruktion. Several future generations will be severely handicapped as a result. Flera kommande generationer kommer att vara svårt handikappade som följd.